Mynt

   I jordeboken förekomma tvenne mynträkningar, använda vid sidan av varandra eller hopblandade, nämligen mark örtugar, indelad i ören, och mark danska, indelad i skillingar.

   Av dessa är den senare ett räknesätt, som är helt oberoende av den verkliga danska marken eller myntets beskaffenhet och står i en viss bestämd relation till den svenska mark örtugar. Förhållandet dem emellan är 3 : 4, varför en mark danska i jordeboken innehåller 6 öre, under det att en mark örtugar motsvaras av 8 öre (jfr vidare härom nedan!), vilket måste hållas i minnet vid kontrollräkningar av jordebokens summor, i fall där dessa angivas med värden hörande till annat räknesätt än delposterna.

   Mark örtugar: 1 mark = 8 öre = 24 örtugar = 192 penningar; 1 öre = 3 örtugar = 24 penningar;
1 örtug = 8 penningar.

   Mark danska: 1 mark danska = 16 skillingar = 48 vitar = 144 penningar; 1 skilling = 3 vitar = 9 penningar;
1 vit = 3 penningar.

   Relationer: 1 mark danska = 3/4 mark örtugar = 6 öre;
1 skilling = 3/8 öre; 1 vit = 1/8 öre.

Smörvikt.

1 läst = 12 tunnor;
1 tunna =16 pund;
1 pund (eller lispund) = 24 marker, äv. kallat markpund.
   (I östra Sverige däremot innehöll pundet 20 marker…)


Järnvikt.


     Järnet höggs i små stycken, som kallades osmundar, en benämning som enligt vissa forskare äldst tillagts järn från Åsmansbo i Norrbärke socken. Varje sådan osmund vägde omkring 3 - 3,4 hg., och ett lispund skulle enligt medeltida bestämmelser innehålla 24 osmundar. Emellertid varierar osmundsvikten under 1500-talet på ett ännu delvis outrett sätt ända till 30 osmundar på pundet (så uppges t. ex. för Värmlandsberg år 1557).   

    Järnet uppbars i »ofatade fat» om 5 hundraden (storhund- raden å 120 stycken) men fatades med 4 eller 4 1/2 hund- raden i varje fat, vartill kom s. k. övervikt på ett eller ett par pund. Härigenom uppkom ett överskott, som kronan
tillgodogjorde sig, men skälet för detta förfaringssätt
är - liksom tillvägagångssättet vid fatningen - ännu dunkelt. Möjligen avsågs härmed en skattehöjning eller också fick kronan härigenom ersättning för sina kostnader för tran- sporten av järnet till förbrukningsorterna eller
exporthamnarna. I jordeboken räknas järnet sålunda:

1 läst = 12 fat; 1 fat = 5 hundrat;
1 hundrat (tecknat c) = 120 osmundar.

    Dessutom förekomma i jordeboken fall av räkning i tjog osmundar… samt spår av den s. k. öreräkningen...
Vid öreräkningen utgick man ifrån att en osmund
mot- svarade en penning och fick härav följande räkning av järnet:

1 mark osmund = 8 öre osmund = 192 osmundar;
1 öre osmund = 3 örtugar osmund = 24 osmundar;
1 örtug osmund = 8 osmundar; 1 penning = 1 osmund.


Guld- och silvervikt.

1 mark =16 lod
1 lod = 4 kvintin.

Stycketal lax.

1 kärve =16 stycken.

                   /Kommentarer av Richard Broberg (1952)/

--


     Ansvarig för skatteboken 1540 var lagmannen och
"skrivaren" Botvid Larsson Anckar (död 1550) - en av Gustaf Vasas mest betrodda fogdar över Värmland.