Startsidan
Texten är hämtad från bokverket "Sveriges bebyggelse" 1963 av Sigurd Erixon, med välvilligt tillstånd av hans efterlevande.
Stavnäs socken i Gillbergs härad är belägen på båda sidor om Glafsfjordens nedre del, som där bildar de två fjärdarna Söljeflagan och Stömneflagan. I nordost når socknen med en landremsa fram till Värmeln. Närmare bestämt gränsar den till följande socknar: i norr till Brunskog och Högerud, i väster till Glava, i söder till Gillberga och Långserud och i öster till Värmskog.
Socknen tillhör Södersysslets fögderi och domsaga med tingsställe i Häljebol samt Gillbergs landsfiskalsdistrikt. Tillsammans med Värmskogs och Högeruds socknar ingår Stavnäs i Stavnäs pastorat i Gillbergs kontrakt samt i Stavnäs kommun. Invånarantalet den 1 januari 1962 var 1.713 personer, varav 878 män och 835 kvinnor.
Arealen är 220,50 kvkm, därav 185,35 kvkm landareal. Åkern utgör 13 % av landarealen och skogsmarken 70 % .
Socknen nämnes första gången år 1353, då namnet skrevs Stauanäs. Senare stavning har varit Stawanäs år 1361, Staffuenäs år 1495, Stafuanäs år 1540, Staffnäs år 1572 och Stafnäs 1825. Numera skrives namnet Stavnäs.
Enligt en tradition förmodas namnet komma av "stav" i betydelsen pilgrimsstav. När pilgrimerna under medeltiden på sin vallfärd till Sankt Olofs grav i Nidaros i Norge kom till den plats, där Stavnäs kyrka nu står, lade de där ned sina vandringsstavar. De färdades sedan i båt över Glafsfjorden till Gladisvalls klosterhärbärge vid stora pilgrimsvägen. Stavnäs har också i sitt kommunvapen, som fastställts av Kungl. Maj:t den 8 maj 1959, två korslagda pilgrimsstavar, vilka sålunda minner om medeltidens pilgrimsfärder.
Stavnäs socken är naturskön med både storkuperade bergs- och skogshöjder, vilka är sönderdelade av mindre sjöar och vattendrag. Mellan höjderna och efter sjöstränderna utbreder sig odlad bygd.
Skogshöjderna når ofta över 200 m över havet. De högsta höjderna väster om Glafsfjorden är Nordtorpsberget, 308 m ö. h., Torrskogshöjden 269 m ö. h., Svartkullen, 278 m ö. h., och Saxhöjden, 249 m ö. h. På östra sidan ligger Degermosshöjden, 241 m ö. h., och delar av Gårdsviksfjället, 186 m ö. h. Inom vissa områden utbreder sig mossmarker, som med sin särpräglade växtlighet bildar behagliga avbrott i skogslandskapet.
Vill man studera bygden från någon av bergshöjderna eller från utsiktstornen på Stubberudsklätten, uppfört 1957, och på Ringfjället i Avelsbol, uppfört 1949, får man god lön för mödan. Det är hänförande och vidsträckta perspektiv, som där utbreder sig, med blånande skogshöjder och glittrande insjövatten.
Huvudbygden ligger kring Glafsfjorden, som delar socknen i två huvuddelar och sätter sin prägel på bygden med sina leende, lövskogskantade stränder. De större skogsområdena finns i socknens västra del, medan den rikaste jordbruksbygden är belägen i östra sockendelen.
Skogsområdet i västra Stavnäs är ganska vidsträckt. Bebyggelsen där är dock numera gles. Många mindre småbruk är borta, andra smålägenheter står öde eller användes till sommarbostäder. Över de djupa skogarna med sina trolska småsjöar och mörka tjärnar vilar stundom en verklig vildmarks- och ödebygdsstämning.
Förutom Glafsfjorden och en del av Värmeln finns i Stavnäs ett 50-tal sjöar. De mest betydande åarna är Stömne-, Sölje- och Klässbolsåarna, vilka använts för industriella ändamål.
De geologiska förhållandena i den del av Värmland, där Stavnäs ligger, hör till de mest intressanta i landskapet. Detta gäller särskilt västra och mellersta delarna av socknen, vilka ligger i den skålbildning, som benämnes Gillbergaskålen. Denna sträcker sig från Glava kyrka ned mot sydost till Vänern. Skålen fylles av kvartsiter och porfyrer, som är lavor, uppfraktade till jordytan genom vulkanutbrott.
Bygdens topografiska byggnad hade i stort sett sitt nuvarande utseende, då istiden började. Då den stora landisen smälte, kvarlämnade den material, som varit fastfruset i densamma, varierande från det finaste bergartsmjöl till stora stenblock. Denna jordart, moränen, täcker stora delar av skogsmarken i Stavnäs. Ett minne från istidens avlagringar är bl. a. de väldiga grusåsar, som ligger på Glafsfjordens östra strand mellan Fjöle och Skasås. Ett annat naturminnesmärke är det imponerande, fridlysta flyttblocket invid landsvägen i Södra Fjäll. Det är lika högt som ett tvåvåningshus.
Jordmånen är ganska bördig och består till större delen av lermylla på lerbotten.
Stavnäs socken är en urgammal bygd, varom de talrika fornfynden och fasta fornlämningarna bär vittnesbörd. Fornfynden visar, att den allra äldsta bosättningen går tillbaka 6.000 år i tiden.
Bland de lösa fornfynden märks en 6.000 år gammal Lihultsyxa från Östra Rud. Detta är det äldsta fornfyndet. Trindyxor har hittats vid Norra Skasås, Klässbol och Spässerud. En bredeggad flintyxa har påträffats på Röjsten i Östra Stömne, tre korphackor i Avelsbol, en flintsåg vid Billingsberg och skafthålsyxor vid Härke udde i Stömne, två i Sölje, av vilka den ena är ett praktexemplar, en i Haltersbol, Norra Fjöle, Stubberud, Norra Fjäll, Skjutsbol, Östra Rud och Mellantomten i Näbbol. I Söpple har påträffats en pilspets av flinta liksom även i Lilldalen och i Skåfterud en stenklubba med skafthål.
Härtill kommer ett stort antal funna stenyxor i socknen utan angiven fyndort. Sammanlagt har ett 40-tal lösa fornfynd gjorts.
Fasta fornlämningar finns från alla de förhistoriska tidsepokerna, och de är betydande och många till antalet.
Från stenåldern har en hällkista påträffats i Söttersbol.
Bronsåldern är rikt representerad genom gravkummel av kullerstenar med en eller flera gravkamrar. På Rudsklätten å Linviksbråten finns sju stenkummel; vidare två mindre på Fruhamnsudden mellan Stora och Lilla Fruhamnen samt sju på berget vid Lilla Fruhamnen. På Näsudden ligger ett av de största gravkumlen i Värmland. På Långudden finns också ett gravkummel liksom på Mosteruds ägor. Sydväst om Sölje och öster om vägen ligger ett mindre stenkummel. Andra kummel ligger i Östra Stömne på Ekenäsudden och i Byn på Härkeudden (två kummel) samt i Fjöle på Maltviksudden och vid Stavnäs prästgård, dels vid Gumsebol och dels på Halludden. Kummel finns också på Rävön och Kråkön, vilka hör till Södra Haltersbol, samt i Norra Haltersbol och i Klässbol i skogen vid sjön.
Från järnåldern märks fornborgar i form av ringmur av sten. En sådan finns i hemmanet Rud på Rudsklätten samt på Hammarklätten i Västra Stömne. På Stavnäs kyrkogård har tidigare legat en domarring, vilken förstördes, då området införlivades med kyrkogården. I Norra Haltersbol har en järnåldersgrav påträffats vid stranden av Glafsfjorden.
Om Stavnäs första kyrka föreligger endast sparsamma uppgifter. Enligt en uppgift från 1797 låg den på södra delen av kyrkogården och var av trä. Förutom ett klocktorn hade kyrkan fyra mindre torn, vilka sannolikt varit hörntorn. Beskrivningen antyder att kyrkan kan ha varit en stavkyrka av norsk typ. Med ledning av en romansk dopfunt av sandsten och ett i trä skulpterat triumfkrucifix från gamla kyrkan kan denna dateras till 1200-talet. Den kan ha varit äldre. Om den träkyrka, som revs 1705 och ersatte den nuvarande av sten, är identisk med den kyrka, för vilken nämnda inventarier anskaffats, kan icke med säkerhet avgöras.
Den nuvarande kyrkan av gråsten uppfördes 1699-1705 och invigdes sistnämnda år. Den har som förebild kyrkor av utpräglad renässanstyp. Den höga och ståtliga, korskrönta tornspiran, som restes först 1726, höjer sig över det omgivande landskapet och är synlig vida omkring. Kyrkan har ett vackert läge på en höjd invid Glafsfjorden.
De ovan nämnda inventarierna, dopfunten och triumfkrucifixet, är de enda bevarade från medeltidskyrkan. Triumfkrucifixet är ett av Värmlands äldsta. Sakristians järndörr säges vara från det på 1400-talet förstörda Edsholms slott invid Slottsbron men kan ha tillhört medeltidskyrkan.
Den nuvarande förnäma altaruppsatsen skulpterades år 1748 av bildhuggaren Olof Bruse och målades följande år av den kände kyrkomålaren Hans Georg Schüffner från Åmål. Predikstolen var färdig 1705 och har tillverkats av bildhuggaren Peter Falk med biträde av sonen Jonas och målades år 1750 av ovan nämnde Schüffner. Över sakristidörren hänger ett vapen i trä till minne av löjtnanten Knut Roos på Stömne, död 1709.
Kyrkans första orgel byggdes är 1866 av orgelbyggaren E. A. Setterqvist i Örebro. Den har senare förändrats och utvidgats, senast år 1954.
Under åren 1954-55 genomgick kyrkan en fullständig inre och yttre renovering.
Kyrkogården har utvidgats flera gånger, senast 1955, och har liksom gravkapellet restaurerats.
Invid kyrkan ligger sockenstugan och den gamla klockargården. När den första sockenstugan byggdes är icke känt, men en sådan har funnits under 1600-talets senare hälft. Den nuvarande sockenstugan torde härstamma från 1700-talet men har flera gånger om- och tillbyggts. Den renoverades 1957 och omändrades i samband därmed och invigdes samma år till församlingshem.
Klockargården omtalas redan år 1640. Stavnäs nuvarande kyrkoherdeboställe är uppfört på 1700-talet. Detta är dock icke den första prästgården i församlingen, utan den har haft flera föregångare. Det är känt att en prästgård ödelades av brand år 1565 och en brann ned år 1630.
Stavnäs församling har såsom gåva fått mottaga två fastigheter i socknen att användas vid behov såsom lokaler för församlingsarbetet. Den ena är Tjärnmyren vid Stömnetjärnet i västra Stömne, skänkt 1948 av disponent Pär Svensson. Den andra är gården Där Nord vid Svartviken i Boda hemman, som skänktes 1955 av fru Amanda Billgren.
Stavnäs pastorat har i äldre tider omfattat socknarna Stavnäs, Värmskog, Högerud, Sillerud, Svanskog, Brunskog och Glava med Stavnäs såsom moderförsamling. I det nuvarande pastoratet ingår sedan 1875 endast Stavnäs, Värmskog och Högerud.
Skolundervisningen i Stavnäs socken tog sin början 1834. Mellan detta år och 1843 ombesörjdes undervisningen av klockaren. Sedan skolstadgan för folkundervisningen utkommit den 14 juni 1842 beslöts på en pastoratsstämma 1843, att Stavnäs pastorat skulle indelas i fyra skoldistrikt, varav ett kom att omfatta Stavnäs socken utom norra delen, den s. k. Billingeläggen, som lades till Högeruds skoldistrikt. År 1852 lades emellertid även norra delen till Stavnäs skoldistrikt.
Undervisningen bedrevs i början i hemmen, emedan skolhus saknades. På en kyrkostämma 1853 beslöts, att skolhus skulle byggas på följande platser: Näbbol, Norra Fjöle, Göksbol, Stömne, Sölje och Nordtorp på Stömne finnskog. Alla skolhusen färdigbyggdes sommaren 1857. I Tångberg tillkom ett skolhus 1867. Billingeläggen fick tre skolhus placerade i Skåfterud, Avelsbol och vid torpet Västerås under Billingsberg.
Under årens lopp har undervisningen i socknen omorganiserats, och några av de första skolorna har ersatts med andra. Skolor finns nu i Avelsbol, Klässbol (förut kallad Karsbols skola), Lillkyrka, Skasås, Stömne och Sölje. Av dessa är Skasås skola nedlagd år 1954.
Vid kommunsammanslagningen 1952 kom Stavnäs tillsammans med Värmskog och Högerud att bilda ett skoldistrikt, vars ledning handhaves av en rektor vid Klässbols skola, där även skolexpeditionen är belägen. Enligt den år 1962 antagna nya skolreformen skall enhetsskolans högstadium för Stavnäs församling förläggas till Edane i Brunskog.
Vad näringslivet beträffar har jordbruk i förening med boskapsskötsel sedan gammalt utgjort huvudnäring i Stavnäs. Jordbrukethar dock under de sista decennierna gått tillbaka. Många mindre jordbruk har lagts ned. Stora arealer åkermark har besåtts med skog, och på flera håll bedrives jordbruket kreaturslöst. Men där jordbruket fortfarande drives, sker detta rationellt efter moderna metoder och med moderna maskiner. Det lämnar därför bättre avkastning än tidigare. Den vanligaste kreatursrasen är SRB. Mjölken lämnas till mejeriet i Arvika.
Skogsbruket har fått en allt större betydelse genom industrins ökade behov av trävaror. I Stavnäs äger Billeruds AB stora skogsområden i Stömne och Sölje, och där drives skogsbruket liksom på andra håll på ett rationellt sätt. Bolaget har också anlagt utmärkta bilvägar för virkestransporter i de stora skogsområdena i västra delen av socknen. Många har sitt levebröd av skogsarbete och skogskörslor.
I Stavnäs har tidigare förekommit en livlig järnbruksrörelse i Stömne och Sölje. Stömne bruk har gamla anor. Upprinnelsen till bruksrörelsen var de malmfyndigheter, som under 1600-talets förra hälft gjordes på västra Stömnes mark. Stömne koppargruvor upptogs sålunda år 1622 med privilegier, utfärdade av Gustav II Adolf. Denna gruva blev senare nedlagd, men en ny malmfyndighet upptäcktes 1661 av majoren Hildebrand Uggla, som samma år erhöll Kommerskollegiets tillstånd att bryta kopparn. En kopparfyndighet nämnes också på Göksbols ägor 1669.
Koppargruvan vid Stömne förlorade snart sin betydelse. År 1693 privilegierades Stömne bruk som järnbruk, och Stömne hammare med två härdar anlades vid ett vattenfall i Stömneälven. Anläggarna var Nils och Erik Borgström. Under 1700-talet fortgick bruksrörelsen utan några vidtagna förändringar. Många var de brukspatroner, som avlöste varandra och ägde bruket med tillhörande säteri. Under 1800-talet upplevde bruket en glansperiod. Brukspatron J. H. Ekelund anlade 1824 ett manufakturverk med tre spikhamrar och en räckhammare, och 1831 tillkom en stålugn. Brukets tackjärn hämtades i Kristinehamn och fördes på båt till Stömne. Järnet var från Persbergs gruvfält. Brukets produktion av spik och smide skeppades till Göteborg på egna båtar, som hette Hedda och Amiralen och var byggda på brukets båtvarv i Stömne. Brukspatron Erik Frisell lät 1839 uppföra en ny härd för stångjärnssmide. Detta smide nedlades 1863, i stället infördes lancashiresmide, och ett valsverk uppfördes. Detta senare smide nedlades 1886, men gjutgodstillverkningen fortsatte till 1910. Spiksmidet upphörde 1886. Vid bruket fanns en järnväg för hästkraft.
År 1886 inköptes Sölje bruk av ägarna till Stömne bruk, och 1892 såldes båda bruken med tillhörande egendomar i Stömne och Sölje till Stömne Bruks Aktiebolag, som 1887 hade påbörjat driften vid en i Stömne uppförd sulfitfabrik.
År 1899 bildades Aktiebolaget Stömne Sulfitfabrik, som inköpte sulfitfabriken och drev den till 1907, då den övertogs av Billeruds AB. Omkr. 1899 förvärvades Stömne Bruks AB:s aktier av Billeruds AB. Åren 1910-11 ombyggdes fabriken för tillverkning av sulfatmassa, som år 1932 uppgick till 6.000 ton. Fabriken nedlades den 1 maj 1939. Till Stömne bruk hörde en såg med två ramar samt en kvarn.
Sölje bruk anlades av Erik Styff år 1798 och hade en stångjärnshammare oc.h en härd. Manufaktursmidet infördes 1813, och en stålugn uppfördes 1835. År 1864 hade bruket två lancashirehärdar med smält- och räckhammare samt sex spikhammare. Smidet nedlades 1889. Till bruket hörde två enbladiga sågar, två kvarnar, lantbruk, torp och skogar. Bruket såldes 1886 till Stömne bruk.
Sölje glasbruk anlades 1803 av Erik Styffe och hade två ugnar. År 1823 meddelas, att där tillverkas taffelglas av alla dimensioner, grönt fönsterglas, vitt småglas, spegelglas och apoteksglas. Tidvis var böhmiska taffel- och glasblåsare anställda där, och bruket bytte flera gånger ägare. Driften nedlades 1903.
I Stavnäs har förr sågverksrörelse förekommit i mindre skala, och sågar har funnits i flera hemman, bl. a. i Södra Fjöle, Norr a och Södra Klässbol. F. n. finns en mindre såg i Södra Fjäll.
I Norra Fjöle och Klässbol har också funnits garverier.
I Klässbol har många industrier avlöst varandra. Först var det Olof Anderssons vadmalsstamp, som anlades 1824. Denna fick en fortsättning i den vadmalsstamp med färgeri, som Magnus Wennerstrand startade 1860 och som 1888 ombildades av dennes son, Carl Johan Wennerstrand, till Stavnäs Ullspinneri. År 1924 ändrades namnet till Stavnäs Ullspinneri & Väveri AB. År 1927 såldes företaget till nya intressenter från Karlstad. De fortsatte väverirörelsen till år 1956, då den lades ned.
Fabriksbyggnaderna övertogs nu av Stavnäs kommun, som moderniserat och tillbyggt dem under årens lopp. I augusti 1956 öppnades firman Stavnäs Industri AB i lokalerna, men den upphörde i september 1957. Sedan 1957 har Mellansvenska AB Levin-Kyla installerat sig i fabriksbyggnaderna för tillverkning av kylskåp, frysboxar och butiksinredningar. Omkr. 150 personer är sysselsatta i fabriken.
Ett annat bärkraftigt företag i Klässbol är AB Klässbols Linneväveri, som tillverkar dukar och olika slag av linnevaror i hemslöjdskvalité. Andra industrier är Skasåsbrons cementgjuteri och en snickerifabrik i Klässbol. I Stömne finns ett fruktmusteri, dessutom bil- och smidesverkstäder i Avelsbol, Lillkyrka och Stömne.
Under åren 1900-1925 fanns i Klässbol en selfabrik, som tillverkade den på sin tid välkända "Värmlandsselen". År 1894 bildades ett bolag, som öppnade mekanisk verkstad med gjuteri invid Klässbols hamn för tillverkning av kokspisar, kapsågar, hackelsemaskiner m. m. Även ett tjärbränneri fanns inrymt under några år i samma fabriksfastighet. Hela denna rörelse nedlades år 1910. En tid fanns i Klässbol en fabrik, som bl. a. tillverkade träull.
Den första affären i Stavnäs öppnades på 1840-talet i Norra Fjöle och efterföljdes på 1860-talet av affärer i Brandsbol och Skasås. Klässbols Handelsbolag började affär på 1870-talet. År 1895 fanns det nio diverseaffärer i socknen. F. n. finns det affärer med lanthandelssortiment i Boda, Brandsbol, Klässbol, Norra Fjöle, Skasås, Stömne och Sölje samt konsumbutiker i Klässbol, Skasås, Stömne och Sölje.
Kommunikationslederna i Stavnäs har varit vägarna och de båda stora sjöarna Glafsfjorden och Värmeln. Förr betjänades trafiken av skjutsstationer och gästgivargårdar i Västra Stömne, Söttersbol och Norra Fjöle. Alla hemman på västra sidan Glafsfjorden hade kyrkbåtar liksom de östra hemmanen Byn, Göksbol och Skårstorp. Från 1899 till omkr. 1930 uppehöll ångaren "Vermeln" förbindelse på Värmeln mellan Edane och Värmskog med tilläggsplats i Svartviken i hemmanet Boda.
På Glafsfjorden svarade ångfartygs AB Byälven för regelbundna ångbåtsförbindelser med Arvika och Säffle. Nedanför Stavnäs kyrka står ett sjömagasin kvar såsom ett minne från den tiden. Säffle kanal blev färdigbyggd 1837, och den första passagerarbåten mellan Arvika och Säffle var ångaren "Arvika", som trafikerade leden 1847-51.
Huvudvägarna genom Stavnäs har under de senaste decennierna varit föremål för betydande omläggnings- och förbättringsarbeten. F. n. bygges ny huvudväg mellan Arvika och Säffle, vilken får delvis ny sträckning genom Stavnäs.
En betydelsefull händelse i trafikväsendets historia var, när Skasåsbron över Glafsfjorden blev färdig 1938 och ersatte den förutvarande färjförbindelsen. De båda sockendelarna fick därigenom en god förbindelseled med varandra. Bron, som är 452 m lång, är Värmlands längsta landsvägsbro och har svängbro för båttrafiken.
Nedanför Stavnäs kyrka finns ett sjömagasin bevarat från 1700-talet såsom ett minne från gångna tiders livliga sjöfart på Glafsfjorden.
De första bussarna sattes in i trafik år 1922. All busstrafik övertogs 1936 av B. J. Omnibus AB, som fortfarande under namnet GDG Biltrafik svarar för busstrafiken genom Stavnäs.
Till kommunikationerna hör även post och telefon. Första poststationen öppnades i Norra Fjöle år 1871. Sedan tillkom poststationer i Stömne, Sölje och Klässbol. Samtliga finns ännu kvar.
De första telefonerna kom i bruk omkr. år 1900. Telefonväxelstationer inrättades sedan i Avelsbol, Norra Fjöle, Göksbol, Klässbol, Stömne och Sölje. Då telefonens automatisering genomfördes år 1957, nedlades samtliga växelstationer. Stavnäs hör nu till Arvika centraltelestation.
Folkrörelserna har också berört Stavnäs socken, och de har betytt mycket för befolkningens medborgerliga fostran.
De religiösa rörelserna daterar sig från förra hälften av 1860-talet och resulterade i bildandet av en missionsförening för hela Stavnäs pastorat och med anslutning till Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Under senare delen av 1870-talet kom en ny väckelsevåg, som fick större utbredning än den förra. Ett synligt resultat av denna andliga rörelse blev den s. k. Nattvardsföreningen av år 1879. Något tal om bildande av friförsamling var det dock aldrig fråga om vid den tiden. Sedan Svenska Missionsförbundet bildats 1878, kom väckelserörelsen att klart delas i två riktningar.
Missionsvänner i Stavnäs och Högerud sammanslöt sig till Stavnäs kristna friförsamling och anslöt sig sedan till Svenska Missionsförbundet. De däremot, som höll fast vid den gamla föreningen, bildade 1884 en ny sammanslutning med namnet Stavnäs pastorats Evangelisk Lutherska Missionsförening och understödde Evangeliska Fosterlandsstiftelsens verksamhet.
Behovet av missionshus började snart göra sig gällande. Det första missionshuset inom missionsförsamlingen byggdes i Näbbol och invigdes hösten 1891. Missionsförsamlingen byggde sedan missionshus i Klässbol, Skjutsbol, Boda, Nygård, Södra och Norra Fjöle, Tångberg och Södra Fjäll. Missionshuset i Norra Fjöle såldes 1938 till Stavnäs lutherska missionsförening, och missionshuset i Skjutsbol har flyttats till Billingeudde och tillbyggts. I dess närhet har också uppförts en pastorsbostad.
I Stömne bildades även en missionsförsamling med anslutning till Svenska Missionsförbundet, och ett missionshus uppfördes i södra Stömne. Missionsförsamlingen har egen pastor tillsammans med Stömne och bedriver även söndagsskol-, junior- och ungdomsverksamhet. Flera syföreningar understöder med sitt arbete den inre och yttre missionen.
Stavnäs lutherska missionsförening har kretsar och missionshus i Norra Fjöle, Norra Stömne, Sölje och Göksbol. Föreningen bedriver också söndagsskolverksamhet och har gemensam predikant med Gillberga. Missionsverksamheten understödes av sykretsar.
Under 1800-talets senare del började nykterhetsrörelsens idéer att göra sig gällande i Stavnäs. Sålunda bildades NTO-loger i Klässbol och Stömne, och ordenshus uppfördes på båda platserna. En blåbandsförening är även verksam i bygden.
Arbetarrörelsen tog fastare former i socknen efter sekelskiftet. Först bildades Stömne arbetarekommun år 1917 och senare Klässbols arbetarekommun.
Ur arbetarnas led i Stömne har framgått en man, som blev en av arbetarrörelsens främsta män, lysande både som talare och författare, nämligen Axel Danielsson (1863 -99). Han var född i Stömne och son till en sågverksarbetare. Tidigt började han verka för de idéer, som senare blev den svenska arbetarrörelsens målsättning. Sin viktigaste insats gjorde han som redaktör för tidningen Arbetet i Malmö. En porträttbyst av honom kommer år 1963 att resas vid Sölje bygdegård i Stavnäs.
Idrottsrörelsen har också en stark förankring bland bygdens ungdom, och den idrottsliga verksamheten är mycket livlig. Där möter man också en sådan förgrundsgestalt inom svensk idrottsrörelse av i dag som Karl-Uno Richardsson i Boda.
Inom kyrkan verkar fyra sykretsar och en kyrkobrödrakår samt en kyrkokör.
En värdefull tillgång på musikens område är Stavnäs musikcirkel. Här finns också politiska, fackliga och ekonomiska organisationer.
Sölje bygdegårdsförening tillhandahåller utmärkta allmänna samlingslokaler i Sölje vackra bygdegård, invigd 26 sept. 1954. Invid denna har ett glasmuseum år 1957 iordningställts i en särskild byggnad. Där visas olika typer av det glas, som under 1800-talet framställdes vid Sölje forna glasbruk.
Det fria folkbildningsarbetet har gamla anor i Stavnäs. Redan i början av 1900-talet hölls föreläsningar i populära ämnen bl. a. i Avelsbol. Den verksamheten fortsätter på skilda platser i socknen och under ledning av Stavnäs kulturnämnd. Efter mitten av 1800-talet inrättades ett församlingsbibliotek i sockenstugan. Senare tillkom bibliotek i ordenshusen i Klässbol och Stömne. Efter kommunsammanslagningen 1962 har alla bibliotek numera uppgått i Stavnäs folkbibliotek, som har huvudbibliotek i Klässbols ordenshus och biblioteksfilialer i Avelsbols skola, Lillkyrka skola, Skasås skola, Stömne ordenshus och Sölje bygdegård. Även skolbibliotek finns.
Åldringsvården är gemensam för hela storkommunen med ålderdomshem i Billingsberg. Tidigare hade Sölje bruksägare ordnat med åldringsvård för brukets underlydande. En byggnad i Mörtnäs var för dem upplåten till ålderdomshem. I Sölje har pensionärsbostäder uppförts.
Socknens folkmängd visar sedan senare delen av 1800-talen en tendens att minska. År 1867 uppnåddes den högsta befolkningssiffran, 3.766 personer. Följande siffror kan belysa invånarantalet därefter: år 1878: 3.552, 1885: 3.248, 1900: 3.121, 1910: 2.840, 1920: 2.688, 1930: 2.492, 1940: 2.2I0, 1950: 1.922 och 1962: 1.713 personer.
När kommunindelningsreformen genomfördes år 1952, upphörde Stavnäs gamla kommun, och Stavnäs, Värmskogs och Högeruds socknar sammanfördes till den nya Stavnäs kommun. Enligt det år 1962 framlagda förslaget till ny kommunindelning skall Stavnäs socken liksom även Högeruds socken av Stavnäs kommun samarbeta med och bilda kommunblock med Arvika.