Startsidan
Texten är hämtad från bokverket "Sveriges bebyggelse" 1963 av Sigurd Erixon, med välvilligt tillstånd av hans efterlevande.
Lika säkert som att Norra Ny kommer värmlänningen att tänka på mäktiga skogar vid övre Klarälven, lika säkert är att Jösse Ny leder tanken till ljusa, öppna bygder runt idylliska sjöar.
Ny socken, som den kallas, innefattar en mycket gammal bebyggelse. I Fiskevik vid Nysockensjön finns en större begravningsplats från järnåldern. På Vagges ägor ligger en hällkista, och från Stjälpet söder om Ottebols station har man den praktfullaste exponent för bronsyxorna, som någonsin bragts i dagen i Värmland. Allt vittnande om gammal rik kultur under olika årtusenden.
Man har ibland - kanske mera på skämt - påstått, att det säkraste sättet att fastställa en bygds lämplighet för jordbruksnäringen är att studera tätheten av adelsmän och herrgårdsbebyggelse.
Enligt denna metod kan lätt konstateras att Ny socken innehåller bördiga bygder omkring sjösystemet Nysockensjön-Bergsjön, ty där ligga inte mindre än åtta egendomar, vilka alla enligt generalstabens kartblad betecknas som herrgårdar, nämligen Norserud, Rud, Vagge, Kroppstad, Anneborg, Björknäs, Fiskevik samt omkring en kilometer från sjön Flagan gården Tostebol.
Runt dessa sjöar ligga ytterligare många storbondeställen, vilka tidvis innehafts av ståndspersoner: Olebyn, Skattebol och Stommen.
Ett anmärkningsvärt stort antal av gårdarna och hemmanen inom Ny socken befinna sig fortfarande i privata händer.
Socknen är inte särskilt stor och har till synes klämts mellan sina större grannar på ett olyckligt sätt. Vid älven mellan Hugn-Ränken och Flagan grundades sålunda två bruk, men båda kommo att ligga på norra sidan av älven, medan det är den södra stranden, som tillhör Ny. Likaså är det Nysockensjöns vattensystem, som får släppa till all kraften i Jösseälven, men den stora fabriken Jössefors, vilken till en början låg i Älgå, kom sedan att flyttas över till Arvika-sidan av forsen. Ny äger Jösseälvens övre lugna del, och den är vacker att se på men ingenting att driva vattenhjul och turbiner med.
Trots att hemmanen inom socknen ha goda och värdefulla skogsmarker, finnas inga verkligt djupa skogstrakter. Det är de öppna bygderna, som dominera socknens utseende. Ny socken bjuder en vacker idyllisk landskapstyp med små och medelstora välskötta gårdar, och som en följd härav har under senare år en allt ymnigare sommarstugebebyggelse uppstått. Den tidigare nämnda Nysockensjön med anslutna mindre sjöar bestämmer helt socknens utseende utan att i nämnvärd grad påverka dess näringsliv.
Ny är en ren jordbruks-skogsbrukssocken. Inom dess gränser ligger visserligen järnvägsstationen Ottebol, men den har aldrig lyckats samla någon tätbebyggelse eller locka till sig någon form av industri. I stationens närhet ligger Rudsmossen, där man upprepade gånger startat torvindustri men alltid utan varaktigt resultat.
Av Kroppstadfors gamla anläggningar finns intet kvar utöver sågverk och hyvleri. Den gamla kvarnen är riven. Av Åmotfors Pappersbruks AB:s fabriksområde ligger en mindre del inom Ny socken, men den hör liksom ovannämnda sågverk och hyvleri till pappersbruket och administreras från Eda.
På Ruds säteri, vilket ligger nära Ottebol och vilket under 1500-1600-talen ägdes av medlemmar ur släkterna Roos af Hjelmsäter och Bratt, satt i början av 1800-talet en fältkamrer Larsson som patron. Ett säterikontor i och för sig är ju inte något så märkligt, särskilt inte under 1800-talet, då egendomar bytte ägare, medan järnbruk och träsliperier anlades och nedlades i en tämligen vild takt här i Värmland. Men fältkamreraren Larsson var en något vidlyftigare ekonom, i det han hade egen bank och gav ut egna banksedlar, och just Rud tycks ha varit huvudkontor för hans vidlyftiga transaktioner.
Ny socken hade ända till år 1889 sin gamla träkyrka, helgad åt den heliga Margareta och alltså stammande från katolsk tid. Den ombyggdes flera gånger och blev t. o. m. isärtagen och återuppsatt i form av en korskyrka, vilket är något ganska märkligt för västra Värmland. Detta skedde år 1756.
År 1889 stod den nya röda tegelkyrkan färdig, varför den gamla vackra trotjänaren revs ned. En del av dess inventarier togs till vara, och i Arvika museum finns sålunda predikstolen samt delar av dess altarskåp med den utomordentligt vackra 1300-talsmadonnan. I museet finnas dessutom två vackert arbetade gravkors i järnsmide, som ha stått som gravvårdar över två riksdagsmän från socknen.
Av arealen på omkr. 10.500 hektar utgöra ca 19 procent odlad jord, och det är en hög siffra för dessa bygder.
Befolkningssiffran har växlat under årens lopp, och den uppkomna kurvan liknar den för vilken annan socken som helst av samma typ. År 1840 var alltså siffran 1.447, medan 1.700 personer bodde där år 1860 och ca 1.800 år 1880. Nuvarande siffra (för 1962) är 1.192. Av denna befolkning arbeta inte mindre än 137 i Arvika och 124 i Eda, medan ingen enda från nämnda kommuner arbetar i Ny.
Ny hade redan tidigt skola vid kyrkan med klockaren som skolmästare. Den förste i sådan kombinerad befattning, som är nämnd i handlingarna, hette Anders Örnehufvud och var född 1680. Han följdes av en lång rad tjänsteinnehavare.
Under 1800-talet utökades antalet skolor till fem, nämligen Olebyn, Hungalsvik, Skönbacka, Fiskevik och Sten. Som ett unikum för Värmland av i dag kan konstateras att samtliga dessa fem skolor fortfarande äro i gång. Säkert kunna ytterst få landskommuner i Sverige ståta med en sockenhistoria utan en enda skolindragning.
I raden av präster från Ny socken återfinner man representanter för en del kända värmländska släkter. Där finnas under århundradena en eller flera med namn som Ekelund, Brand, Kruskopf, Unger, Hedrén och Fogelgren.
Det kan även nämnas att ytterligare två - var och en på sitt sätt berömda tjänstgjort i socknen, nämligen Carl Loffman, känd diktare av pekoralartade alster, samt den något vittflygande men icke desto mindre aktade krönikören och forskaren Erik Fernow, som skrev Wärmlands Beskrifning.
En sentida ägare till Norserud, Olov Nilsson med författarpseudonymen "Ola på Norserud", gav år 1953 ut sina minnesanteckningar, rika både på fakta beträffande bruks- och kontorsliv och på anekdoter.
Det går en sägen i västra Värmland att Ny gamla träkyrka egentligen skulle ha varit avsedd att vara kyrka i Gunnarskog. Den hade byggts under senmedeltid efter digerdöden, och man hade då inte så noga vetat var de gamla socknarna hade börjat och slutat. Detta skulle i så fall vara ett bevis på att bygderna kring Nysockensjön fortast skulle ha hämtat sig efter den svåra befolkningsutrotningen.
Härmed må vara hur som helst. Nysockningen såväl under den gamla kyrkans tid som efter 1889 har varit sin kyrka trogen.
Väckelserörelserna ha visserligen vunnit starkt insteg, men detta är huvudsakligen i de nordöstra delarna, som ligga avlägset från kyrkan. Eller skall man kanske ännu bättre uttrycka det: Ny kyrka ligger ganska svåråtkomlig för t. ex. hemmanen Strand, Sten och Myre.
Jösse Ny är sedan 1950-talet en väl bekant bygd för idrottsfolk, mest under namnet Fiskevik. Idrottsföreningen där har under många år bedrivit fotboll, och tack vare målmedvetet arbete och skickliga ledare har ställningen inom denna sportgren stadigt förbättrats. Även skidsporten har lyckats väl, men riksbekant blev föreningen först genom sina företrädare inom bordtennis. Dess spelare ha representerat Sverige så långt bort som i Japan, och namnet Marita Carlsson är känt i internationella idrottskretsar.