Startsidan
Texten är hämtad från bokverket "Sveriges bebyggelse" 1963 av Sigurd Erixon, med välvilligt tillstånd av hans efterlevande.
Sedan gammalt räknas Borgviks socken till de äldsta bebyggelseområdena i Värmland. De alltjämt kvarlevande gårdsnamnen Torserud, Vermerud, Asterud mfl. bär vittne om att vi här möter gammal bygd. I Värmerud lär den förste jarlen över Grums härad ha bott och hans slott skall ha legat på den s. k. Kungsslätten. Med en ytvidd av 61,35 kvkm. hör Borgvik till de mindre församlingarna i Karlstads stift. Den blev egen församling först 1718 genom avsöndring från Grums, men hörde tillsammans med Eds församling till Grums pastorat fram till 1921, då Ed och Borgvik sammanfördes till eget pastorat. I de första församlingsböckerna för Borgvik skrevs församlingsnamnet Bårwik och det anses, att bygden ursprungligen skulle ha hetat Bjurvik (=Bävervik). Detta namn finns kvar i bygden genom gårdsnamnet Bjurtan. Församlingen är belägen norr och väster om Borgvikssjön, i vilken Värmelns avlopp Borgviksälven utmynnar. Borgvikssjön är egentligen en fortsättning av Grumsfjorden, som i sin tur genom Slottsbrosundet står i förbindelse med Vänern. Vattenståndet i Borgvikssjön är detsamma som i Vänern. Landskapet är här till största delen kuperad skogsbygd med slättland och jordbruksbygd omkring sjön.
Omedelbart före sitt utlopp i sjön bildar Borgviksälven ett betydande fall och med anledning härav har förr en livlig industriell verksamhet lokaliserats hit. Redan på 1600-talet anlades här järnbruk med stångjärnshammare. Likaså är kvarn- och sågverksrörelse av gammalt datum. Under järnbrukets blomstringstid fanns här järnverk med masugn, vals- och manufakturverk. Därjämte hade Bruket en rätt betydande ångsågs- och kvarnrörelse. Bruket hade ett synnerligen fördelaktigt läge, eftersom de färdiga produkterna härifrån med båt kunde direkt utskeppas över Vänern till Göteborg. Först vid mitten av 1920-talet nedlades bruksdriften, som då leddes av Aktiebolaget Borgviks Bruk. Detta övergick senare i Billeruds Aktiebolags ägo. Det bullrande brukslivet har förvandlats till en stillsam idyll. Av industrier återstår endast en mindre snickerifabrik, som sysselsätter ett tjugotal man. Även kvarnrörelsen, vars anor är äldre än järnbrukets, har nedlagts och i fallen har en icke föraktlig kraftstation utbyggts. Borgviks bruksegendom med en areal av ca 4.200 ha, varav största delen skogsmark, utgör nu stommen i nuvarande Borgviks revir under Billeruds skogsförvaltning. Billeruds Aktiebolag äger två tredjedelar av Borgviks hela areal och de privatägda fastigheterna är huvudsakligen mindre jordbruk.
Avvecklandet av bruksdriften har självfallet för Borgviks församling betytt något av en katastrof. Man kan här endast behöva påminna om, att år 1925 hade Borgviks församling 1.117 och den 1 januari 1963 470 invånare, för att förstå vilka ekonomiska och sociala svårigheter kommun och församling ställts inför. Borgvik hör i dag hemma bland Värmlands avfolkningsbygder och hur långt denna avfolkningsprocess kan gå är väl ännu ovisst. Ett dystert tecken för framtiden kan det väl sägas vara, att folkmängden under de senaste fem åren minskat med omkring 100 personer.
De viktigaste fornminnena utgöres av kummel från bronsåldern på Lerbergen vid Borgvikssjöns inlopp i Svartsundet, som är förbindelseleden med Grumsfjorden. Även vid Arnäs, öster om Borgvikssjön och norr om Svartsundet, finns kummel, liksom även vid Värmerud. Värmerud anses vara den äldsta gården i socknen. Från 1700-talet omtalas fornborgar vid Värmerud och vid Borgviksälven. Platserna för dessa har emellertid fallit i glömska och det finns ingen som kan lokalisera dem.
År 1714 gjorde buukspatron Erik Nilsson Borgström på Borgvik en underdånig framställning till konung Karl XII om att erhålla privilegium till att bygga kyrka i Borgvik. Kungligt brev härom är utfärdat och underskrivet i Ystad under konungens vistelse därstädes. Enligt traditionen har Karl XII på väg till Holmedal övernattat i Herrgården i Borgvik någon gång i februari 1716. På morgonen före sin avresa lär konungen ha gått ut tillsammans med fru Cajsa Borgström till den höjd, där kyrkan nu ligger, för att se den vackra utsikten över sjön och bygden. Här lär konungen ha frågat fru Borgström hur stort område som borde tillhöra Borgviks församling. Fru Borgström pekade mot synranden i öster, söder och väster och svarade: "Så många gårdar vi kan se".
Förberedelserna för kyrkbygget torde ha igångsatts omedelbart. Bönderna i trakten har tydligen svarat för framkörningen av erforderlig gråsten för kyrkbygget. Själva byggnadsarbetet har utförts av brukets folk, och brukspatronen svarade därjämte för alla kontanta utlägg. Arbetet leddes av den kände kyrkobyggaren Haller från Karlstad och redan den 24 november 1718 kunde kyrkan invigas av biskop Ingemund Bröms. Det var emellertid endast själva långskeppet, som nu stod färdigt. Om detta kyrkbygge finns inga stämmoprotokoll. Det fanns ingen präst i Borgvik ännu och församlingsbildningen hade icke ägt rum. Självfallet var brukspatron Borgström den drivande kraften för kyrkbygget. Bönderna i bygden har tydligen villigt bistått med körslor och diverse andra arbetsinsatser för anskaffande av byggnadsmaterialet.
Kyrkklockorna är gjutna är 1722 av Erik Näsman. Den större klockan bär följande inskription: "År 1722 är thenna klocka til Guds ähra och Bårwiks församlings tjenst Gjuten utaf the kollektmedel som Kongl. Majt. öfver hela ryket dertil allernådigst förundt". På den mindre klockan finns följande inskription: "Bevara thin fot, när du går til Guds hus och kom för att höra". Kyrkklockorna blev till en början uppsatta i en klockstapel intill kyrkan, men i stämmoprotokollet 1733 börjar man tala om byggandet av ett kyrktorn. Under vintern 1734-35 framkörde bönderna erforderlig sten för tornbygget och arbetet påbörjades våren 1735. Detta bygge fortskred mycket sakta och först 1741 stod det helt färdigt. Redan 1738 hade emellertid klockorna uppsatts i tornet och därvid hade man lånat de linor, som använts för uppsättandet av kyrkklockorna i Karlstads domkyrka.
Sedan sakristia och gravkor uppförts år 1744 stod kyrkan helt färdig. Inredningen bekostades av fru Borgström. Målningen av kyrkan har bekostats av brukspatron Borgström och utförts av Michael Carowsky från Göteborg. I taket ser man över altaret treenigheten och över koret Kristus som världsdomaren omgiven av apostlarna. Under 1800-talet vitmålades hela kyrktaket, men vid kyrkans restaurering 1950 framtogs de gamla takmålningarna. Den första kyrkorgeln skänktes på 1850-talet av kammarherre Sköldebrand. Den förstördes vid ett åsknedslag 1879, varefter församlingen anskaffade en ny. Vid kyrkans restaurering år 1950 anskaffades åter en ny orgel till kyrkan med 9 stämmor och 2 manualer.
Den förste kapellpredikanten i Borgvik, Johannes Magni, stannade endast ett år. Den lilla församlingen, som från början hade endast 365 invånare, hade naturligtvis stora svårigheter att åt prästen åstadkomma en skälig avlöning. Ett gott stöd häri erhöll församlingen då Bruket upplät gården Sparnäs såsom prästboställe. På 1730-talet tillförsäkrades kapellpredikanten 120 riksdaler silvermynt om året i kontant avlöning. Det har varit så och är så alltjämt att prästerna i Borgvik i regel icke stannar länge.
Redan 1718 omnämns den förste klockaren Erik Engelbrektsson i Norra Borgvik. Han dog redan efter ett par år och har fått många efterföljare i tjänsten. Den främste bland dem under 1700-talet torde ha varit Olof Kullander, om vilken det heter, att han blev stamfader till en stor släkt. Han beskrives som en kunnig, aktningsvärd och stilla man. Klockaren skulle leda församlingssången, ombesörja ringningen samt förvalta en del av kyrkans medel.
Kyrkvaktaren bodde i en kammare i sockenstugan och hans lön utgick under 1700-talet med en kappe havre per matlag samt en eller två kollekter om året. Den förste i raden hette Loritz Noachsson, död 1731. Huvudparten i kyrkvaktarnas rad fram till slutet av 1800-talet utgjordes av soldater, som tagit avsked från aktiv tjänst.
Prästerna hade sig ålagt att främja läskunnigheten och undervisningen i församlingarna. Vid sockenstämma i Borgvik 1731 frågade prosten stämman "om föräldrarna lärde sina barn att läsa i bok". Stämman svarade "ja" härtill. Nu fanns emellertid många föräldrar, som ej kunde läsa, och dessa anlitade då någon annan person att undervisa deras barn. Klockaren var även ålagd att tjäna församlingen med undervisning av barnen. År 1754 reparerades sockenstugan för att tjäna som bostad åt klockaren, skolsal och bostad åt kyrkvaktaren. Någon undervisning torde väl ha ägt rum här, men någon större insats på undervisningens område tycks församlingens klockare inte ha gjort förrän framåt mitten av 1800-talet. Under denna tid fanns dock en och annan läskunnig person, som var allmogen behjälplig med undervisningen av barnen. Bland dessa kan det vara motiverat att nämna Olof Sandelius, som sannolikt härstammade från Grums. Han var student men hade genom fylleri förstört sina studiemöjligheter. Han livnärde sig som privat skolmästare och höll för det mesta till i Norra Borgvik. Av allt att döma var han dock en flitig undervisare. Enligt vad som berättats lär han redan vid fyratiden på morgonen gått omkring och väckt i stugorna. Klockan 8 började undervisningen och höll på till klockan 6 em. Som lön för mödan uppbar han 12 skilling per barn och år samt fick maten i barnens hem.
I november 1842 fattades beslut om en ambulerande skola och fastställdes lärarens lön. Lönen skulle utgå med 128 riksdaler och 16 skilling banko och uttogs med 4 skilling av varje skattskriven person, 10 skilling per tusen av egendomarnas taxeringsvärde och 32 skilling i årsavgift för varje barn. Lönen var låg, men de åtta och två tredjedels hemmanen och de 950 invånarna i socknen ansågs inte förmå mera. Till den förste ordinarie läraren valdes Johannes Andersson från Grinsbol. Lokal för skolan uppläts i gårdarna. Efter en hel del stridigheter beslöt församlingen i början av 1880-talet att bygga skolhus i Sparnäs samt att inköpa det Överudsroten tillhöriga skolhuset.
År 1885 invigdes skolhuset i Sparnäs med tre lärosalar och två lärarbostäder. Detta skolhus är alltjämt i bruk och skolan där har B 1-form för klasserna 1-6. Klasserna 7 och 8 skjutsas till Slottsbrons skola. Barnantalet är emellertid nu starkt sjunkande och skolan i dess nuvarande form är starkt hotad. Skolan i Överud är indragen för åtskilliga år sedan.
År 1859 erbjöd sig prosten Arrhenius lägga grunden till ett sockenbibliotek genom att skänka 20 riksdaler mot villkoret att församlingen i fortsättningen skulle anslå 2 riksdaler årligen för bibliotekets underhåll och utökning. Församlingen avslog erbjudandet. Prosten återkom dock följande år med sitt erbjudande utan villkor och då antogs förslaget och Borgvik fick sockenbibliotek.
Allmogens liv under 1700- och 1800-talen präglades starkt av fattigdom och små villkor. T. o. m. smärre reparationer, t. ex. om ett par bräder och några spikar per matlag, kunde uppskjutas flera år i brist på rnedel. År 1742 hade patron Borgström för församlingen låtit inköpa en s. k. kyrkaln, efter vilken bygdens folk kunde kontrollera sina alnmått för 2 riksdaler och 16 skilling. Trots upprepade påminnelser dröjde det flera år innan beloppet inbetalades. Under fem års tid inflöt under 1740-talet endast 142 riksdaler och 26 skilling till kyrkokassan i form av kyrkoplikt, frivilliga gåvor, ringningsavgifter och kollekter. Skatter erlades ju icke i pengar utan in natura och i form av dagsverken. Penningen hade stort värde vid denna tid och ett mansdagsverke kunde lösas mot en avgift av sex styver. Armodet var stort och förorsakades av ofta återkommande missväxt och fylleri.
Kännbara förluster åstadkom även kringströvande vargar och lodjur. De ständiga krigen under 1700-talet krävde stora uppoffringar i manskap och utrustning. Under 1700-talet fanns inte läkare, apotek eller barnmorska på närmare håll än i Karlstad. Ett förslag att anskaffa barnmorska framfördes 1812, men stämman ansåg sig ej ha råd därtill. På 1820-talet utfärdades en skrivelse med förslag att församlingen borde inköpa ett förråd av medicin. Skrivelsen föranledde emellertid ingen åtgärd, eftersom medikamenter och goda råd alltid hade funnits hos prästerna. Vid tillsättning av klockare 1811 anföres som mycket värdefulla meriter, att den tillsatte hade läkarintyg om sin kunnighet i åderlåtning och vaccination. Under år 1857 hemsöktes Borgvik av en koleraepidemi, som under oktober och november skördade 18 personer.
Vården om de gamla har i Borgvik växt fram såsom i andra bygder. Det nuvarande Vårdhemmet är av äldre modell, men har en atmosfär av trivsel, där de gamla har lätt att känna sig hemma. Hemmet han plats för 12 patienter och är i allmänhet fullbelagt. År 1956 uppfördes ett mycket trivsamt pensionärshem med 12 lägenheter.
Sedan 1952 ingår Borgvik i Eds kommun. Inom en nära framtid fär Borgvik följa Ed in i ett större kommunsammanhang. Enligt nu föreliggande kommunala beslut kommer bl. a. Ed och Borgvik att sammanslås med Grums kommun. Därvid kan större förutsättningar skapas för att på ett tillfredsställande sätt realisera grund- och enhetsskolan samt att möta de stegrade kraven på kommunerna i socialt avseende.