Startsidan
Texterna är, med vederbörligt tillstånd, hämtade från bokserien Sveriges Ortnamn, Ortnamnen i Värmlands län. De territoriella namnen (namn på hemman o.d.) återfinnes under respektive socken.
Arvidstorptjärnen se Kvarntjärnen 1.
Bergsjön V. - ?Bergsiöen 1666 NoB 1932 s. 42 och 44. Bergkern 1670t. R 133, Bärgsiön 1682 db, Bergsiön 1697 1699 R 9 1764 Fw Met s. 2, -sjön 1755 R 12 1773 Fw 14 1808 Hln Cm 370 ek GS, -siö 1764 Fw Met s. 9 ~ Ligger mellan berg. Stöter med sin nordligaste vik till Färnebo hd.
Bergtjärnen V samt (till större delen) Örebro l. - (Bergkiärsnoor 1666 db) Bergtjärn Cm 404 ek. ~ Ligger vid berg.
Grytingen Ö samt Färnebo hd. - Gryting 1670t. R 133, Siön Gr˙tingen 1760 R 14, Grytingen 1764 Fw Met s. 2 1808 Hln ek GS Cm 353, Gryttingsjön 1773 Fw s. 18. ~ Namnet är en avledning av fsv. gryt 'stenhop' (jfr Hellquist, Sjön. I s. 192). Sjön har stenbotten. Jfr SOV III s. 64.
Gångetjärn se Ljustjärnen.
Hyttsjön V samt Färnebo hd och Örebro l. - H˙ttesiöen 1666 db, -siön 1697 R 7, Hyttesjön 1773 Fw s. 354 1808 Hln ek, Hytt Siön 1670t. R 133, Hyttsjön 1773 Fw s. 353 1842 Bn s. 103 Cm 372; ?Bergsiöen 1666 NoB 1932 s. 42 och 44, Berg Sjön 1723 R 10. ~ Namnet är givet efter hmnet Hytte i Lungsunds sn Färnebo hd, se SOV III s. 66. Namnet Bergsjön 1666 beror möjligen på förväxling med den närbelägna Bergsjön (se ovan).
Kvarntjärnen 1 V. Binamn: Arvidstorptjärnen. - Qwarn Kärn 1761 R 14, Qvarntjärn ek GS Cm 367. ~ Avvattnas till Bergsjön av en bäck, som rinner förbi Arvidstorp, där en kvarn upptogs i jb 1825.
Kvarntjärnen 2 V se Mörktjärnen.
Ljustjärnen V. Binamn: Ljusa tjärnen. - Gångekiern 1697 R 9; Lius Kärn 1761 R 14, Ljustjern 1808 Hln, -tjärn ek GS Cm 369, Lystjärn Cm 368. ~ Vattnet är klart. Avvattnas till Mörktjärnen. Det äldsta namnet, Gångetjärn, sammanhänger säkerligen med att en gångstig mellan Bergsjötorp och Eskilstorp i forna tider gått förbi tjärnen, enligt meddelande av adj. A. E. Löf.
Långa tjärnen V samt Färnebo hd. - Långa Abbor Kärn 1761 R 14, Långa Aborrtjärn Cm 371, Långa Abborrtjärn ek, Aborrtjärn GS. ~ Namnet är givet i motsats till Trinda tjärnen i Färnebo hd, i skriftliga källor kallad Trinda Abborrtjärnen. Jfr SOV III s. 72 och 82.
Lövåssjön Ö. - Södre Markvaten 1699 R 9, Löfås Sjon (!) el. Lilla Mark Watnet 1745 R 12, Löfåssjön ek Cm 398, Löfsjön GS. ~ Invid lägenheten Lövåsen, vid en ås med lövskog; genom ett sund förenad med den i norr belägna större Markvattensjön.
Markvattensjön Ö. - Marckvatne (Brickan) o. 1652 Gs 184, Mark Wattnen 1670t. R 133 (jfr föreg.), Norre-Markwatten 1699 R 9, Markwatnet 1742 R 133, -vatnet 1808 Hln, -wattnet 1773 Fw s. 18, -vattnet 1842 Bn s. 108 Cm 397, Markvatten ek GS. ~ Jfr föreg. Har urspr. hetat Markvatten el. Markvattnet, vilket sistnämnda namn nu tillkommer den närbelägna gården (se denna). F. led. är mark i bet. 'skog, utmark'. Jfr SOV V s. 16 och 46 och Lövåssjön.
Mosstjärnen V. - Mås-Kärn 1761 R 14, Måstjern 1808 Hln, Mosstjärn ek GS Cm 400. ~ Ligger vid en stor mosse.
Mögsjön V samt Örebro l. Mösjön. - Mögesiöen 1666 db, Mygsjön 1670t. R 133, Miögsiön 1697 R 9, Mjögsjön ek Cm 406, Mjögsj. GS, Mögsjön Cm 407. ~ F. led. är det gamla ordet m(j)ö(g) 'smal'. Sjön är lång och smal.
Mörktjärnen V. Binamn: Mörka tjärnen. - Qvarntjärn ek Cm 369, Qvarntj. GS. ~ Erhåller tillflöde från Ljustjärnen (se denna); vattnet är grumligt. Avvattnas av en bäck, som faller ut i Bergsjön vid hmnet Sjöändan; för detta hmn upptar jb 1725-1825 en kvarn, vadan bäcken väl kallats *Kvarnbäcken.
Mörttjärnen V-Ö. - Mörtekiärne 1653 db, -kiärn 1666 db, Mortkiern (!) 1670t. R 133, Mört kärnet 1760 R 14, Mörttjärn ek Cm 403, Mörttj. GS. ~ Innehåller bl. a. mört.
Suttertjärnen Ö. - Suttare kern 1670t. R 133, Sutterkiern 1699 R 9, Sutter kärnet 1760 R 14, Suttertjärn Cm 396. ~ Vid gården Suttertjärn (jfr denna). F. led. är säkerligen - liksom i en liknämnd tjärn i Nyeds sn och hd (se SOV X s. 16), urspr. samma ord som sutare 'skomakare' (jfr hmnet Sutterbo i Ölme sn); Cm uppger dock icke förekomst av sutare i tjärnen.
Sävsjön Ö samt Färnebo hd. - Östere Säffsiöen 1651 db, Säfsiön 1670t. R 133, Säfsjön 1808 Hln ek Cm 355, Sävsj. GS. ~ Innehåller väl säv. Benämningen Östra S. är given i motsats till Västra S. i Färnebo och Väse hder, se SOV III s. 81.
Trehörningen V-Ö samt Färnebo hd. - Trehörningen 1653 db 1742 R 133 1761 R 14 1808 Hln ek GS Cm 402. ~ Namnet är givet efter sjöns form. Se även SOV III s. 82.
Ullvettern V samt Färnebo hd och (till större delen) Örebro l. - (Vlewätthern, terr. n., 1612 NrskA II s. 688), Vlwetter Siöen 1697 R 9, Ullwättern 1755 R 12, Ullwättern 1755 R 12, Ullwettern 1764 Fw Met s. 36 1773 Fw s. 97 1783 lkk, Ull-Wettern 1773 Fw s. 14, Ullvettern o. 1750 Lotter 1842 Bn s. 103 1808 Hln Fre Hag ek GS Cm 379 By, Ullvättern ZL. ~ F. led. torde höra till fsv. wälla 'bubbla, flöda, strömma' ss. fsv. sulter 'svält' till svälta, isl. sullr 'böld' till svella, urđr 'händelse' till verđa 'varda' m. m. (jfr St. och L. Ullen i Älvdals hd samt Hellquist, Sjön. I s. 675, Karsten, Germ.-finn. lehnwortstudien s. 134, E. Noreen, NoB 1920 s. 30 not 4). S. led. -vettern är väsentligen samma ord som Vättern, fsv. Vätur, varav dels det nutida uttalet Vä`tern i Karlsborgstrakten, dels Vä`ttern i det övriga Västergötland och en del av Östergötland och Vä´ttern i det övriga Sverge, de båda sistnämnda formerna väl utgående från den i ä. nsv. och ännu på sina håll förekommande formen Vättren, som dels utgår från den gamla dativformen *Vätre, där t redan i fsv. tid förlängts före r (se vidare A. Noreen, V. spr. IV s. 52 not), dels är en ombildning av Vätern (ett fsv. Väturin) av samma art som då fadern (fsv. fadhurin) fått biformen fadren efter mönstret åker : åkren o. d. På samma sätt utgår -vettern, dial.uttal av -vittern, från -vittren och detta från en dat. *Vitre, som är ursprungligare än den nyssnämnda formen *Vätre. Ordet Vätur 'vatten' är nämligen bildat av den rot vet, äldre ved, som föreligger i frygiskt vedu 'vatten', armen. get 'flod' (mordvin. v'ed', fi. vesi 'vatten', se Wiklund, Monde oriental I s. 56 f.) och med lång vokal i vårt våt samt fsl. vedro 'vattenså' (jfr ock de nära besläktade orden med avljudande vokal vatten, eng. water, ty. wasser och sv. utter, sanskr. udrás 'utter', udan 'vatten', grek. hũdra 'vattenså', hydor 'vatten'. Det bör därför i dat. en gång ha hetat vitre, senare ersatt av vätre genom lån av ä från nom. Vätur, liksom ordet vädur utbytt sin dat. vidhre (jfr ty. widder 'vädur' med i från dat. och några andra kasus) mot fsv. vädhre. - Att anse -vittern utgå från den i fornvästgötska urkunder förekommande formen vitter för vinter i detta ords bet. 'nederbörd' är väl för djärvt. (Ad. Noreen.)
Vassgårdasjön V. - Wassgårda- Cm 408, Vassgårdasjön Cm I s. 191. ~ Vid hmnet Vassgårda.
Vilången, Lilla och Stora V samt Örebro l. - (L. Welångz noor 1666 db, Welångzöö 1666 db) Willången o. 1750 Lotter 1765 En s. 134 1773 Fw s. 18 1773 Marelius 1783 lkk 1808 Hln, Vilången 1774 Nsk II s. 406 Sve 5 s. 413, L., St. Vilången ek GS, Lilla, Stora Wilången Cm 407, 405. ~ F. led. synes urspr. vara fsv. vidher 'skog' - sjöarna ligga i en utpräglad skogstrakt, som ännu är i det närmaste ouppodlad - senare måhända ansluten till ordet vide (i östra Värmland vi), s. led. en substantivering av adj. lång (jfr Matlången i Färnebo hd, SOV III s. 73). Båda sjöarna äro mycket långsträckta, och de äro förbundna med varandra genom ett smalt sund. Då namnet Vilången o. d. utan förtydligande benämning Stora eller Lilla användes, torde dock alltid den större sjön avses.
Vismen V samt Visnums hd och Örebro l. - (Siöen) Wissmen 1665 1666 Sahlgren, Skagershult sns naturn. H 30, 31, 1666 db, Wesmen 1670t. R 133, Wismen Lacus 1698 R 9, W˙ssmen Lacus 1701 R 9, Siön Wismen 1742 1773 R 133, Wismen 1773 Fw s. 138 1773 Marelius 1783 lkk 1808 Hln glex 7 s. 395 1842 Bn s. 121 Cm 382, Vismen o. 1750 Lotter ek GS, Siön Stora Wissmen 1750 R 11, Stora Wismen 1773 Fw s. 18 glex 5 s. 273, 7 s. 394. ~ Namnet är väl en bildning på -m - se om sådana Hellquist, Sjönamn II s. 33 - till den stam vis, som uppträder i många andra nordiska namn på sjöar och vattendrag, t. ex. Veselången (se SOÄ IX: 2 s. 201), Visten (se SOV II s. 71), Visslaån (se SOÄ XII s. 174), Viskan (se SOÄ IX: 1 s. 250), samt även i ty. wiese 'äng' och älvnamn som Wiesbach. Se härom vidare Bugge hos Rygh, En. s. 343, Karsten i Nord. stud. s. 46 f. och N. Lindqvist, Bjärka-Säby ortnamn 1 s. 381 f.
Vänern V-Ö-K och Grums, Karlstads, Näs, Visnums och Väse hder samt Skaraborgs och Älvsborgs l. - Wenicæ paludis o. 1200 Saxo s. 215, Væni m. 1200t. krl III s. 250, Veni b. 1300t. Sn s. 140, Vænes (gen.) b. 1300t. OsI s. 65, Vænis (gen.) krl I s. 56, (í, ur, fyrer o. d.) Væni krl I s. 74, 76 b. 1300t. hkb s. 456 frs s. 235 rb s. 6 sl. 1300t. fl II s. 52 sl. 1300t. ia s. 335, (i, fra) Veni (U-, Ve-) b. 1200t. OsII s. 48 msk s. 89 fl I s. 23, Vønis (gen.) frs s. 21, (viđ o. d.) Vøni frs s. 29, Vænir fl I s. 22, Wäni b. 1300t. vgl IV s. 291, Vänir m. 1300t. sl. 1400t. vgl IV s. 291 o. 1500 Vjb s. 213, (i) Uäni b. 1300t. vgl IV s. 290, (de) väni 1346 SD 5 s. 587, Wänir 1469 dipl., Väner 1526 reg s. 407, Vener lacus 1532 Ahs s. 219 1539 O Magnus; Lacus Scarsæ 1339 Ahs s. 218, Vone Lacus m. 1400t. Ahs s. 219 Yona vel Sthrese lacus o. 1474 Ahs s. 219, Schrese lacus 1480t. Ahs s. 219. - Väner 1543 reg. s. 297, 1673 Sahlgren, Skagershults naturn. H 1, Wäner Lacus 1656 ggk 1661 1699 lh, Lac Wäner 1706 Ll, Wener Lacus 1613 Als 1689 ggk 1716 Hmn 1753 lh, Siöön Wäner 1675 db, Wäner 1629 värml. db, Wener 1692 1750 lh, Store Siön Wenner 1647 db, Stoora Siön Wenner 1706 1726 lh, Wenner 1634 värml. db 1666 db, Wäneren 1636 värml. db, Wänären Lacus 1648 lh, Wänneren Lacus 1728 lh, Siön Wänaren 1692 ggk, Wennern 1722 lh, Wenern (Ve-) 1741 TdI s. 20 1773 Marelius 1808 Hln ek GS. ~ Det äldsta sv. belägget på sjöns namn är ortn. Venised (redan dipl. 1249, avskr.), där f. led. är gen. (se Sahlgren, Sv. landsm. 1912 s. 61 f.). Namnet, som kanske återfinns i det fi. ortnamnet Vaania (Saxén, SNF I: 3 s. 36), är möjligen ett urgammalt fnord. ord med bet. 'det våta, vattnet'. Släktingar äro kanske de från fnord. mytologi bekanta namnen på gudaätten Vaner samt älven Ván. Fsv. Vänir är då bildat till van- på samma sätt som isl. æger 'vatten, hav, havsguden' till ag- (i *agwio, utvecklat isl. ey 'ö') jämte ah- (i *ahwo, utvecklat till isl. á 'å') 'vatten'. En något avlägsnare släkting är kanske sv. vinter, urspr. 'vätans tid' (se Hellquist, Et. sv. ordb. och där citerad litteratur). Emellertid kan det ock tänkas, att namnet är bildat till fsv. van 'vån, förhoppning', no. dial. von 'ställe där man väntar sig jakt- eller fiskelycka', sv. dial. vån 'fiskredskap', liksom isl. særer 'en som ger sår' till sár 'sår', sætter 'förlikningsman' till sátt 'förlikning o. d.' Grundbetydelsen vore då 'den som inger förhoppning (om fiskelycka)'. Jfr T. E. Karsten, SNF II: 2 s. 39 f., Sv. bygd i Österbotten I s. 96 f. - I senare tid har best. artikel tillfogats. Den urspr. formen finns ännu kvar i uppkallelsenamnet Skitne Väner på en liten tjärn i Valbo hd Älvsborgs l. (se SOÄ XVIII s. 179 och jfr E. Noreen, NoB 1920 s. 175). - Om de äldsta (utländska) kartornas namnformer (Lacus Scarsæ 'Skarasjön' samt senare missuppfattade former) se Ahlenius, Ol. Magnus s. 218 f.
Älgsjön, Lilla och Stora Ö samt Färnebo hd (i Färnebo Lill-, Storälgsjön). - badhe (!) Elgsiögerna 1661 db, lille, store Elgsiöen 1651 db, Elgsiön (2 st.) 1670t. R 133, Älgsiön 1764 Fw Met s. 2, L., St. Elgsjön 1808 Hln ek GS, Lilla, Stora Elgsjön Cm 410, 409. ~ Jfr SOV III s. 86.
Ämtsjön V samt Örebro l. - Empten 1666 db, Empten Lacus 1698 R 9, Sjön Empten 1718 R 10, Emten 1773 Fw s. 18 ek GS Cm 380. ~ Sjöns äldre namn är Ämten, vilket numera tillkommer den bredvid liggande gården (se denna). Detta namn är en bildning till det fnord. älmt (fno. ælmtr, ælftr 'svan', vars l redan i fsv. kunnat förstummats såsom i Ho(l)msten, -ger m. m. Se vidare A. Noreen, NoB 1913 s. 7 f. och SOV III s. 86, XIV s. 101.
Ödletjärnen V. ~ Belägenheten ej närmare känd. I tjärnen finns väl vattenödlor (jfr SOV III s. 86).
Ötjärnen, Norra och Södra Ö. - Norra, (Mellan,) Södra Ökärnet 1760 R 14, N., S. Ötjärn ek, Ötjärn Cm 399 (= S.Ö.). ~ Då ingen ö veterligen finns i någon av tjärnarna, är namnet dunkelt.
Bobackviken V. - Falla Wiken 1698 R 9; Bobacke Wiken 1763 R 14, Bobacksviken ek GS. ~ I Vänern. Viken är uppkallad efter den vid södra stranden bekägna gården Bobacken; tidigare har den varit uppkallad efter den äldre gården Falla, som har ägor vid norra stranden.
Bottnen Ö. - Botnen o. 1640 Gs s. 12, Westerbotnen eller Katzebotnen, thär månge byar haffva sina fiske katzsar o. 1640 Gs s. 12. ~ Det inre av Hagelviken (innanför Hornön). Namnet Bottnen är best. form av ordet botten 'det inre av en vik'. Namnet Västerbotten är givet i förhållande till Ölmeviken. Namnet Katsebottnen har som f. led. katse, ett slags fiskeredskap.
Fiskviken Ö samt Färnebo hd. ~ Sydöstra viken av St. Älgsjön.
Gåsviken V (samt Färnebo hd). - Gåsewijken 1651 db. ~ Nordligaste viken i Bergsjön. F. led. är gås 'vildgås. Jfr Arvidstorp nr 2, terr. n. Varnums sn.
Göviken se Lunderviken.
Hagelviken Ö. - Haglewijkan o. 1666 Gs s. 333, Hagel wyk 1670t. R 133, Hagelwika 1721 R 10, Siön Hagel Wiken 1756 R 12, Hagelviken 1808 Hln 1842 Bn s. 110 ek GS Cm 1 g Sve 5 s. 413. ~ I Vänern. F. led. är väl hagel, möjligen i urgammal bet. 'småsten'.
Hjälmarsfjorden V-Ö. - Rudznäässfiälen o. 1640 Gs s. 11, Rosnäs Fiord 1670t. R 133; Hielmarsfiolen 1772 R 133, Hjelmarsfjärden ek GS, Hjelmarefjerden Cm 1 e, -fjorden Cm I s. 188, Hjälmarsfjärden Sve 5 s. 413 sj 41. ~ F. led., som också ingår i namnet Hjälmarssundet (se detta), ser ut som gen. av en sv. motsvarighet till det fvn. mansn. Hialmarr, men då den icke är styrkt tidigare än i sundnamnet 1681 och i fjärdnamnet 1772, är denna härledning föga trolig. Av samma skäl är en sammanställning med det närkingska sjönamnet Jälmaren (äldst ialman, se Hellquist, Sjönamn I s. 279 f.) icke tillrådig. Namnet är sålunda oförklarat. Det tidigast styrkta namnet är givet efter gården Rudsnäset i Ö (se denna).
Hållerudsviken se Sjögeråsviken.
Jutviken V. - (Diufwijkeberget 1684 db), Giöwijkan 1688 Romans karta, Juwijka 1741 Hiltebrandts karta (dessa 3 citat meddelade av adj. A. E. Löf), Jutviken 1773 Marelius. ~ Söder om fyren vid inloppet till Varnumssundet. F. led. är troligen urpsr. fsv. gen. pl. giudha (styrkt i det småländska gårdnamnet Giudhanæs 1398 SRP) av en sv. motsvarighet till fvn. giķđr 'fiskljuse' (jfr Sahlgren, Arkiv 1928, 2. 254 ff. och där citerad litteratur). Senare synes namnet ha undergått folketymologisk påverkan dels av att det ä. namnet Göviken 'Djupviken' på Lunderviken (se denna), ehuru J. är ganska grund, dels av namnet på den av Fernow (Fw s. 110) omnämnda Jutebäcken (jfr hmnet Utterbäcken i Kristinehamn, som är beläget endast 1 km från viken och vanligen kallas Jutbäcken.
Katsebotten se Bottnen.
Köttviken, Lilla och Stora V. - Lilla, Stora Köttwiken 1763 R 14, L., St. Köttviken ek. ~ Nämnas mindre ofta, emedan vikarna numera äro igenväxta. Anledningen till f. led. är okänd; urspr. måhända kyttland 'svedjeland', jfr Kytthyttan SOV III s. 54 f.
Lomviken Ö. ~ I St. Älgsjön, öster om Sjögeråsviken. F. led. är fågelnamnet lom.
Lunderviken Ö samt Väse hd. - Göw˙ken 1666 db; Lunderwiken 1772 R 133, Lunderviken 1808 Hln 1842 Bn s. 110 Cm 1 h, Lunders-viken sj 41. ~ F. led. i namnet L. är urspr. fsv. gen. Lundar av gårdnamnet Lund (numera Lundsholm); till gården ifråga hör största delen av vikens stränder (jfr Lunde Stranden, Lunderstranden, LundhStranden o. 1640 Gs s. 28, 31, 43). Det på 1600t. anträffade namnet Göviken innehåller troligen urspr. i f. led. ordet djup, liksom det no. namnet Gjøvik (se Rygh, NG IV:2 s. 40), något som även bestyrkes av på 1600-talet uppträdande skrivningar Diupwijken och Göwijkan samt nutida dial. uttal Jöviken för gården Djupviken i Kila sn, Näs hd; Lunderviken är djupare än de närliggande Hagelviken och Ölmeviken.
Rudnäsfjorden se Hjälmarsfjorden.
Sandviken 1 Ö. - Sandwijka o. 1666 Gs s. 332. ~ I södra ändan av Mårön.
Sandviken 2 Ö. - Sandviken ek. ~ I södra ändan av Kummelön. Synes nu vara namnlös.
Sjögeråsviken Ö. - Hållerudzw˙ken 1652 db. ~ Sydvästra viken i St. Älgsjön vid lägenheten Sjögerås (se Bomheden och Sjögerås, terr. n. Ölme sn). Gårdarna Hållerud ha där haft fiskerätt.
Skåran se Ölmeviken.
Varnumsviken K-V. - Warnumssvijkan o. 1640 Gs s. 12, Warnumss wijkan o. 1666 Gs s. 323, Warnums Wijken 1698 R 9, Warnumsviken 1808 Hln Cm 1 d, Varnumsviken ek GS Sve 5 s. 413, Varnums viken sj 41, Warnumswik 1773 Fw s. 20, Warnhems-vik 1779 Fw s. 500; Christinähamns-wiken 1779 Fw s. 713. ~ I Vänern. Vid viken finns den bebyggelse, som givit anledning till sockennamnet Varnum (se detta), och den utgör utfartsled för Kristinehamn.
Västerbottnen se Bottnen.
Ölmeviken Ö. - Ölmehäradhz W˙ken 1648 db, Ölmehäradzwijken 1666 db, Ölmehäradz wijkan 1665 db, Ölmehäradswijkan 1695 R 6, -viken 1842 Bn s. 108, Ölme härads wik 1741 TdI s. 200, Ölme-härads Wik 1773 Fw s. 142; Ölmeviken ek GS Cm 1 f Sve 5 s. 413; ?Siöen Skåra 1654 db. ~ I viken utfaller Ölman, och den utgör den viktigaste utfartsleden för Ölme sn, tidigare kallad Ölmehärads sn (se sockennamnet). Om citatet från db 1654 betecknar Ö., är något tvivelaktigt. Namnet innehåller väl best. form av ordet skåra 'inskärning'.
Fösvunna namn:
Juddehamnen Ö. - Juddehampnen o. 1640 Gs s. 12, -hampn 1647 db, Joddehampnen o. 1642 Gs s. 69, Juddehampn(ss vdde) o. 1666 Gs s. 333. ~ Ytterst på Kummelön. F. led. kan vara fsv. mans. Judde el. Jodde.
Pungskärsvik V samt Färnebo hd. - Pung Skiärsvijk 1679 db. ~ Sydligaste viken i Hyttsjön. Anledningen till namnet är okänd.
Sadelbottnen Ö. - Sadlebotnen o. 1666 Gs s. 333; Stallebotten 1678 db. ~ Det innersta av Hagelviken. F. led. i Sadelbottnen syftar väl på strandlinjens svängning. F. led. i Stallebottnen är väl - om citatet icke helt enkelt är skrivfel för Sadlebottnen - urspr. fsv. gen. av stall, men anledningen härtill är okänd. Om. s. led. se Bottnen ovan.
Stallebottnen se föreg.
Bobacksundet V. - Bobacka Sundet 1655 db. ~ Inloppet till Bobackviken.
Gåssundet Ö. - Gååsesundet o. 1666 Gs s. 333. ~ Väster om Gåsön. F. led. är gås 'vildgås'.
Hjälmarssundet V. - Giällmarssundet 1681 db, Hielmarsund 1773 Marelius, Jalmarsund 1773 Fw s. 20, Hjalmarsund 1773 Fw s. 110, -sundet 1842 Bn s. 111. ~ Norr om Tyskön, förbindande Hjälmarsfjorden och Varnumssundet.
Kalvösundet V. - Kalfföösundet o. 1666 Gs s. 333. ~ Mellan Vålön och Kalvön.
Nässundet V samt Färnebo hd och Örebro l. - Näässundet 1666 db. ~ Mellan Hyttsjön och Ullvettern. På ömse sidor om sundet skjuta stora näs fram. Efter sundet är järnvägsstationen N. uppkallad.
Prästerudssundet se Varnumssundet.
Saxholmssundet Ö. - Saxholms Sundh 1683 db, Saxholms Sundet 1683 db. ~ Inloppet till Ölmeviken, mellan Saxholmen och Svartberget.
Vad Ö. ~ Norr om Gåsön; mycket grunt.
Varnumssundet V. - Warnum Sundet 1633 värml. db 1647 1655 db, Warnums Sundet 1682 db; Prästerudz sundhet o. 1640 Gs s. 11; ?Allmenningz Sundet 1670 db. ~ Inloppet till Varnumsviken. Vid norra ändan ligger gården Prästerud. Namnet i db 1670 synes snarast avse partiet öster om Tyskön.
Försvunna namn:
Bergtjärnsnoret V samt Örebro l. - Bergkiärsnoor 1666 db. ~ Mellan Bergtjärnen och L. Vilången. S. led. är best. form av nor 'trångt sund, avlopp'.
Vilångsnoret V samt Örebro l. - L. Welångz noor 1666 db. ~ Förbindelsen mellan Lilla och Stora Vilången. Om s. led. se Bergtjärnsnoret.