Startsidan
Texterna är, med vederbörligt tillstånd, hämtade från bokserien Sveriges Ortnamn, Ortnamnen i Värmlands län. De territoriella namnen (namn på hemman o.d.) återfinnes under respektive socken.
Alvön Ö. - alfföön 1659 db, Alfwe- (och Långööerne) 1677 db, Elfön 1670t. R 133, Alfön 1742 1772 R 133 1733 Marelius 1808 Hln ek, Alfö GS, Alvö sj 41. ~ Väster om Rammholmarna. Jfr terr. n. F. led. är väl alv 'jordlagret närmast under matjorden'.
Apelskäret Ö. Binamn: Apelholmen. - Apelholmen o. 1666 Gs s. 333 1772 R 133, -holm 1742 R 133, -skären ek bek GS, -skn sj 41. ~ Öster om Rammholmarna. F. led. är ordet apel 'äppelträd'.
Bergholmen V. - Bergholmerna 1697 R 9. Bergholmen ek bek. ~ Invid Vålön. Är bergig.
Bergholmen, Stora se Långholmen.
Björkholmen V. Binamn: Koleraholmen; Tivoliholmen . - Björkh. ek. ~ Strax norr om Vålön. Av binamnen är det förra givet, emedan holmen uppges ha tjänat till kolerakyrkogård, det senare efter en restaurang på ön.
Blomsterholmen Ö. - Blomsterholmen ek bek. ~ Intill östra stranden vid inloppet till Lunderviken.
Bockbergen Ö Buckbergen. - Bockbergen ek. ~ Invid Östra Tormesön. Har väl tjänat som isolerad betesplats för bockar (jfr Modeer, Småländska skärgårdsnamn s. 161 ff.).
Boholmen 1, 2 Ö. - Booholmen o. 1666 Gs s. 333, Boholm 1670t. 1742 R 133 sj 41, -holmen 1772 R 133 1808 Hln 1842 Bn 2. 111 ek bek GS. ~ Dels strax norr om Rammholmarna, dels i inloppet till Lunderviken. Citaten från ek och bek gälla båda holmarna, de övriga citaten den förstnämnda, som är betydligt större än den andra. F. led. är väl bod 'sjöbod'. Se även försvunna namn.
Buxerudsön se uddar.
Fallholmen V. - Fall holmen 1698 R 9, Fallholmen 1773 Fw s. 146, Fallholmar 1773 Marelius, Fallholmarne 1772 R 133 bek, St. Fallholmen ek, St. Fallholmen GS, Fall-holma sj 41. ~ Namnet torde vara givet efter gården Falla.
Fallskären V. - Fallskär 1742 R 133, Fallskiärsholmen 1772 R 133, Fältskärsholmen 1773 R 133, Fallskärsholmarne ek bek GS. ~ Nära föreg.
Fallskärsgrundet V. Binamn: Fallskärspricken. - Fallskärsgrund ek, St. Fallskärsgrund GS. ~ Nära Fallholmen och Fallskären.
Fjällbergen V. - Fjellbergen ek. ~ Mellan Vålön och fastlandet. F. led. är fjäll i bet 'bart berg'.
Getholmen se uddar.
Gullesholmen se uddar.
Gåsholmen Ö. - Gåsholmen ek bek. ~ Invid Östra Tormesön. F. led. är gås 'vildgås'.
Gåsön Ö. - Gåsöhn 1745 R 12, Gåsön ek bek GS. ~ I Hagelviken. Se föreg.
Gäddskäret Ö Gäddskären. - Gäddskär ek. ~ I Lunderviken, som är fiskeplats för bl. a. gädda (Cm).
Hjälmarsholmen V. - Hjalmarsh. ek. ~ Vid Hjälmarsfjorden.
Hornön Ö. - Honön 1670t. R 133, Horn-Öhn 1745 R 12, Hornön 1808 Hln ek GS. ~ I inloppet till Hagelviken. Se vidare terr. namn.
Hova Ö. - Hofva ek, Hova sj 41. ~ Väster om Alvön. Härledningen av namnet är okänd.
Husholmen Ö. Binamn: Jakobsholmen. - Husholmen ek bek GS, Hush. sj 41. ~ Strax norr om Raholmarna. Om något hus finns där, är icke bekant.
Härön Ö. - Herön 1670t. R 133, Härön o. 1666 Gs s. 332 1765 En s. 286 1772 R 133, 1773 Marelius, 1783 lkk 1808 Hln, Härö ek bek GS sj 41. ~ I Vänern, sydväst om Raholmarna. F. led. är vär urspr. fnord. häre 'hare'; harjakt förekommer i ej ringa utsträckning på holmarna i Vänern.
Hästen Ö. - Hästen ek bek. ~ Väster om Trulsholmen. Liknar väl en simmande eller vadande häst. Jfr Modeer, a. a. s. 37.
Hästholmen Ö. - Hästholmen ek bek GS. ~ Mellan Husholmen och Ö. Tormesön. Har väl använts som betesplats för hästar (jfr Bockbergen och Getholmen).
Jakobsholmen se Husholmen.
Jungfrun Ö. - Jungfrun ek. ~ Mellan Husholmen och Raholmarna. ~ Namnet förekommer som önamn på många håll och är troligen från början ett s. k. noanamn i stället för en benämning, som av vissa skäl ansågs farlig för den sjöfarande att bruka ("tabu"; jfr Sahlgren NoB 1915 s. 136 f.).
Järnberget Ö. - Jernberget ek. ~ Öster om Husholmen. Anledningen till namnet är okänd.
Kalvön V. - (Kalfföösundet o. 1666 Gs s. 333) Kalfön 1670t. R 133 bek, Kalfö ek GS, Kalfholmen 1697 R 9. ~ Har kanske använts som betesplats för kalvar och därigenom fått sitt namn (jfr Bockbergen och där citerad litteratur). Men lika gärna kan synpunkten vid namngivningen ha varit densamma, som då en mindre sjö invid en större ofta benämnes Kalven (se t. ex. SOV III s. 67); K. ligger mellan de stora öarna Vålön och Sibberön.
Klintarna Ö. - Klintarne ek bek GS sj 41. ~ Två bergiga holmar sydost om Raholmarna.
Klinten Ö. - Klinten ek bek. ~ Strax öster om Långön. Jfr föreg.
Klintskär V. - Klinteskär ek. ~ Mitt emot udden Klinten.
Koleraholmen se Björkholmen.
Kråkskär 1, 2 Ö. - Kråke Skiär o. 1640 Gs s. 12, Kråkskär ek GS. ~ Dels (1) söder om Sandviken, dels (2) sydost om Ö. Tormesön. Citatet från Gs avser förstnämnda.
Kråkskär, Lilla Ö. - Svartskär ek bek. ~ Strax öster om Kråkskär 1 och mindre än detta. För kartornas namn jfr Svarta Hallen.
Kummelön se uddar och näs.
Lastholmen Ö. - Lastholmen ek bek. ~ Invid östra stranden utanför inloppet till Lunderviken. Anledningen till namnet är okänd.
Lindön V. - Lindöön o. 1666 Gs s. 333, -ön 1808 Hln 1842 Bn s. 111 bek, Lindö ek GS sj 41. ~ Norr om Sibberön. Anledningen till namnet är icke känd.
Lunkan Ö. - St. Lonkan ek. ~ Mitt i segelleden mellan Långön och Rammholmarna. Anledningen till namnet är okänd (jfr sv. dial. lunk m. 'mjölklimp i soppa').
Långholmen V. Binamn: Bergholmen, Stora. - Långholmen ek bek GS. ~ Väster om Vålön, nära den mindre ön Bergholmen. Är långsträckt. Binamnet är numera mest i bruk.
Långön Ö. - Långhöön o. 1640 Gs s. 12, Långön 1742 1772 R 133 1808 Hln ek, långöö 1659 db, Alfwe- och Långööerne 1677 db, Långö GS sj 41. ~ En långsträckt ö norr om Alvön. Jfr terr. namn.
Mellskär Ö. - Mellskär ek. ~ F. led. är urspr. fsv. mädhal 'mellerst' (jfr Melltorp SOV III s. 39). Ligger mitt i inloppet till Lunderviken.
Moskär Ö. - Moskiär 1772 R 133, -skär 1808 Hln ek bek GS, Mosk. sj 41. ~ Sydost om Raholmarna. Anledningen till namnet är icke känd. Skäret är icke sandigt.
Mosvalorna Ö. - Mosvalorna ek. ~ En grupp småöar mellan Trulsholmen och östra stranden av Lunderviken. Jfr sv. dial. sandsvala 'Hirundo riparia'.
Måkskär Ö. - Måk Skieren 1772 R 133, Måkskär ek bek GS, Måksk. sj 41. ~ Väster om Långön. F. led. innehåller dial. ordet måke 'fiskmås'.
Mårön se uddar och skär.
Märren Ö. ~ Grund mellan Alvön och Hova. Liknar väl vid lågvatten en simmande häst (jfr Modeer, a. a. s. 87).
Märrholmen Ö. - Märrholmen ek bek. ~ Utanför inloppet till Lunderviken, nära östra stranden. Har väll använts som betesplats för ston (jfr Bockbergen och där citerad litteratur).
Nyporna Ö. - Wästra, Östra Nysholmen 1745 R 12, Nipholmar 1773 R 133, Nyphr sj 41, Nypholmarne ek bek GS. ~ Engrupp holmar, varav två något större, väster om Storskäggsudden. Namnet synes vara förkortat ur Nypholmarna. Hur f. led. i detta namn bör förklaras, är mycket ovisst. Det är kanske icke alldeles omöjligt att sammanställa den med sv. och no. dial. nipa 'brant fjällspets, sandbrant', isl. gnúpr 'fjällspets', ehuru denna härledning måste anses mycket osannolik, då ordet nipa är alldeles okänt i värml. dial. Stränderna äro bergiga och i söder brant stupande. Prof. Hesselman föreslår, att namnet betyder 'småsmulorna' och är att sammanställa med ordet nypa i en sådan förbindelse som t. ex. "en nypa sand". Jfr Storskäggsudden.
Orrholmen Ö. - Orrholmen ek bek. ~ Strax söder om halvön Kummelön.
Orrskären Ö. ~ Gemensamt namn på föreg. och följ.
Orrskäret, Yttre Ö. - Sörholmen ek bek. ~ Strax söder om Orrholmen. Jfr föreg.
Raholmarna Ö. - Radholmerna o. 1666 Gs s. 332, Raholmen 1760 R 14, -holmar 1773 Marelius 1783 lkk, Raholmarne 1808 Hln ek bek GS, Raha sj 41. ~ Sydväst om Ö. Tormesön. Egentligen en enda ö, som emellertid på grund av inskärningar gör intryck av tre holmar i rad. F. led. är väl därför urspr. ordet rad. Jfr Gs s. 332: "R., som äro 3. stoora holmer på en radh".
Raholms laxhallar Ö. - Laxhall o. 1666 Gs s. 333, Raholms Laxhallar ek. ~ Nära föreg. S. led. i s. ordet är pl. av dial hall 'häll'. Jfr önamnet Laxhall i Visnums hd.
Rahästen Ö. - Rahästen ek GS. ~ Liten holme nära Raholmarna. Jfr önamnet Hästen ovan.
Rammholmarna Ö. - Ramholmerna o. 1640 Gs s. 19, -hollmerna 1675 db (i margen med obetydligt yngre stil: Ramholmen), -holmarne 1741 TdI s. 21 1773 Fw s. 21, -holmen ek bek GS, Ram holm sj 41, Ramsholmen 1772 R 133 1773 Marelius 1808 Hln, -holm 1783 lkk, -holmarna 1842 Bn s. 111, Ranholmarna 1656 db, Renholmerna 1657 db. ~ Väster om Vålön. Utgör en ganska stor ö, som vid högvatten bildar två holmar. F. led. är väl det från Västergötland kända dial. ordet ramm 'sank mark'; öns mittparti utgör en sådan (jfr ovan). Se även terr. namn.
Renlingen Ö. - Reenlingen 1673 db, Rellingen ek GS. ~ Långsträckt liten ö strax väster om Ö. Tormesön. Namnet synes vara en -ling-avledning av ordet ren i bet. 'från land utskjutande långsträckt grund'. För kartornas form jfr norrl. dial. belling 'huden på renarnas bern'; emellertid kan det bero på skrivfel.
Rishålan Ö. - Stora, Lilla Rishålan 1745 R 12, Rishålan ek. ~ I Hagelviken. Anledningen till namnet är okänd.
Roholmen Ö. - Roholmen 1772 R 133 ek bek GS. ~ Strax sydost om Rammholmarna. Vattnet är så grunt på ömse sidor om holmen, att man endast kan ta sig fram med roddbåt där.
Roholmskäret Ö. - Roholmeskäret ek GS. ~ Invid föreg.
Rutön V. - Rutön ek. ~ I St. Vilången. Är rektangulär.
Råholmen Ö. - Råholmen ek bek. ~ I västra inloppet till Hagelviken. F. led. är rå 'gränslinje'; gränsen mellan hmnen Hornön och Mårön går genom holmen.
Rödberget Ö. - Rödberget ek. ~ Sydväst om Ö. Tormesön. Har väl röd berggrund.
Rörkullan, Lilla och Stora Ö Rö(r)kullrorna. - L., St. Rö(ö)rkulle 1670t. R 133, Rörkolra (2 st.) 1772 R 133, L. St. Rörkollran ek bek GS, Rörkollrorna sj 41. ~ Väster om Sibberön. F. led. är väl rör i bet. 'vass' men torde också kunna vara rör 'stenröse'. S. led. synes vara best. form av ett i sv. dial. förekommande kullra, kollra 'runt föremål' (jfr kullersten). Att r försvunnit efter l i dial.uttalet av kullrorna, beror på dissimilation i förhållande till det följande plural-r.
Saxholmen Ö. Binamn: Saxen. - Saxöön 1637 Vism B 1, Saxholman o. 1640 Gs s. 11, -holmen o. 1640 Gs s. 12 och 45 1760 R 14 1773 Fw s. 142 ek bek Sve 5 s. 415, -holm 1670t. R 133, -h. GS sj. 41. ~ I inloppet till Ölmeviken. Här finnas ruiner, som hänföras till "Saxholms slott" (Saxe Slott, Saxe Knute o. 1640 Gs s. 45, Saxholms Slott 1773 Fw s. 21), varom f. ö. intet säkert är känt. Om sägner rörande slottet se Gs s. 45 f. En av de där refererade åsikterna om namnets härledning, att "en part mena han [slottets grundare] war en Tysk af Saxen, och therföre kallades thet Saxe Slott", kan möjligen vara riktig. Men lika gärna kan väl f. led. av holmens namn innehålla ordet sax i den urgamla betydelsen 'sten, klippa' (jfr lat. saxum och sjönamnet Saxen samt bergnamnet Saxeknut SOV III s. 77 f. och 102); Gs a. st. upplyser att den "ähr en myckit högh holma".
Sibberön V. - Sibberöö o. 1640 Gs s. 12, Sibberö sj 41, Sibberöen 1660 db, -öön 1667 db, -ön o. 1666 Gs s. 333 1742 R 133 1773 Fw s. 104 1773 Marelius 1783 lkk 1808 Hln ek bek GS, Söbberöön o. 1665 Gs s. 325, Sebbrön 1670t. R 133. ~ Sydväst om Vålön. F. led. torde urspr. innehålla gammal gen. av det fsv. mansn. Sighbiörn.
Sikskär Ö. - ?Siöskier, -skiär, -skieret 1683 db, Siksskär ek. ~ I östra inloppet till Hagelviken. F. led. innehåller fisknamnet sik; ifrågavarande fiskart uppges visserligen icke av Cm från Hagelviken, men den förekommer eljest ganska ymnigt i Vänern. Om namnet Sjöskär(et) i db 1683 avser detta skär, är icke fullt visst men synes troligt av sammanhanget.
Skäggen Ö. - Lilla Skiäggen 1745 R 12, Skäggen ek bek. ~ I västra inloppet till Hagelviken, intill Storskäggsudden, yttersta udden på halvön Mårön, vilken senare en gång varit en ö och kallats Stora Skäggen 1745 R 12. Namnet S. synes snarast vara en förkortning av *Skäggholmen, vari f. led. är skägg i bet. 'udde', urspr. 'utsprång' (jfr takskägg och skägg på en yxa).
Skäppan Ö. Binamn: Skäppkappen. - Sieppa 1670t. R 133, Skäppkappen ek GS. ~ Liten ö strax väster om Ö. Tormesön. Båda namnen ange förmodligen öns obetydlighet i jämförelse med den sistnämnda, men binamnet är mycket egendomligt, då det synes förutsätta en bet. 'målkärl i allmänhet' hos ordet kappe, vilket eljest icke är känd.
Svarta hallen Ö. - Svartskär ek bek. ~ I närheten av Hova. Namnet betyder 'svarta hällen'; hallen är best. form av dial. hall f. 'häll'.
Svartan Ö. - Svartan ek. ~ I Lunderviken. Namnet är snarast en förkortning av *Svartön.
Svarthall Ö. - Svarthall ek. ~ Mellan Kråkskär 2 och Måkskär. Jfr Svarta hallen.
Svartskär 1 se Kråkskär, Lilla.
Svartskär 2 se Svarta hallen.
Tallholmen 1, 2 Ö. - Tallholmen ek bek. ~ Dels (1) i östra inloppet till Hagelviken, dels (2) vid inloppet till Ölmeviken.
Tivoliholmen se Björkholmen.
Tjuvhallen V. Binamn: Tjuvholmshallen. - Tjufhallen ek. ~ Intill följande. S. led. innehåller best form av dial. hall 'häll'.
Tjuvholmen V. - Tiuffholmen o. 1640 Gs s. 12, Tiuffveholmen o. 1666 Gs s. 333, Tiufholmen 1697 R 9, Tjufholmen 1842 Bn s. 111 ek bek GS, Tjuvh. sj 41. ~ Strax väster om Vålön. Anledningen till namnet är okänd. Jfr Indrebø, Tjuvholmen, i Festskrift til rektor J. Qvigstad, 1928, och Wennström, Tjuvnad och fornæmi, 1936, s. 29.
Tjuvholmshallen se Tjuvhallen.
Tormesön, Östra Ö. - Thormessöön o. 1666 Gs s. 333, Tormes ön 1670t. R 133, dhen Östere Tormesööhn 1673 db, Östra Tormes ön 1760 R 14, Tormesöar 1773 Marelius, Torms öar 1783 lkk, Ö. Tormesön 1808 Hln ek bek, Ö. Tormesö GS, Tormsöarna (V., Ö.) sj 41. ~ Jfr Västra T. i Väse hd (SOV XIII s. 37). F. led. är väl urspr. gen. av mansn. Tormund.
Torrholmen Ö. Binamn: Torren. - Tårrholmen o. 1640 Gs s. 12, Torrholmen o. 1666 Gs s. 333 1772 R 133 ek bek Gs, Torholm 1670t. 1742 R 133. ~ Mellan Boholmen och Vålön. F. led. är väl adj. torr. Binamnet är en förkortning av huvudnamnet.
Trulsholmen Ö. - Trollholmen 1808 Hln, Trulsholmen ek bek GS. ~ I Lunderviken. Enklast förklaras väl f. led. som mansn. Truls, vilket icke är okänt från södra Värmland: Gillbergs hds db 1663 s. 78 omnämner en Sigrid Trulsdotter och samma db 1664 s. 96 en Nils Trulsson, båda från Långseruds sn. Men man kunde också däri måhända återfinna gen. av ä. sv. trull 'troll'.
Tyskön V. - lille Walöön (!) 1640 värml. db, Lille Wåhlöön 1683 db, Lilla Wålön 1773 Fw s. 146 1842 Bn s. 139; Tyskön ek bek. ~ Strax norr om den stora ön Vålön. Jfr terr. n. Tyskön i V.
Vibbskär se Viskär.
Viskär V. Binamn: Vibbskär, Gåsskär. - Vilbskär ek GS. ~ I Vänern nära gränsen till Visnums hd. Kartornas form Vilbskär är felaktig. Namnet Viskär synes som f. led innehålla värml. dial. vi 'vide'. Härledningen av f. led. i Vibbskär är oviss (biform till sv. dial. vipp, vippa 'blomvippan på Phragmites communis', som använts till stoppning av sängkläder?). F. led. i Gåsskär är gås 'vildgås'.
Vålön V. - Wålön 1670t. R 133 1773 Marelius 1842 Bn s. 111, Widön 1783 lkk, Wåtön 1808 Hln, Stora Wåhlön 1741 TdI s. 21 1773 Fw s. 20, St. Vålön ek bek GS Sve 5 s. 413, Vålö sj 41. ~ Stor ö söder om Hjälmarsfjorden. Jfr Tyskön ovan och Vålön, terr. n. V.
Vålön, Lilla se Tyskön.
Äggskären Ö. - Äggskär 1808 Hln, Äggskären ek bek GS. ~ Mellan Raholmarna och Ö. Tormesön. F. led. innehåller väl ägg (av sjöfågel).
Älgen V. - Eldgrundet ek. ~ Mellan Rammholmarna och Vålön. Formen å ek beror tydligen på missuppfattning av ett namn *Älggrundet eller kanske rent av på skrivfel för "Elggrundet".
Ängholmen Ö. - Äng Holmen 1745 R 12, Ängholmen ek bek. ~ I Hagelviken. Är låglänt.
Ängskär V. - Engerskier 1697 R 9, Ängskär ek bek. ~ Invid Kalvön. Synes urspr. innehålla fsv. gen. ängiar av äng. Jfr föreg.
Försvunna namn:
Baggestadholmen Ö. - Baggestadhholmen o. 1640 Gs s. 13. ~ Upphöjning över sidlänt mark innanför Hagelviken. F. led. är sammansatt av mansn. Bagge (jfr den närbelägna gården Baggerud) och stad, troligen i bet. 'båtstad'.
Boholmen V samt Visnums hd och Örebro l. - Boholmen 1665 db 1666 db 1666 Sahlgren, Skagershult naturn. H 31. ~ I Vismen. F. led. är väl bod 'sjöbod' (jfr Boholmen 1, 2 ovan).
Gässlösaskäret Ö. - gästlöseskäret o. 1652 Gs s. 185. ~ I det innersta av Hagelviken. Tillhör gården Gässlösa (se denna).
Bastkilen Ö. - Bastekijlen o. 1640 Gs s. 12 (Badstukil ek.). ~ Kilformig skogsudde i norra ändan av Hagelviken. F. led. är väl bastu (jfr Basthöjden SOV III s. 46).
Brännudden se Långenäsbränningen.
Buxerudsön V. Binamn: Buxeruds udde. - Boxeruds-ön 1773 Fw s. 20. ~ Förr en ö, nu en udde, tillhörig Buxerud (se terr. n. V), nära inloppet till Varnumsviken.
Fallhösudden se Strandudden.
Getholmen V samt Visnums hd. - Geteholmen el. Killingeholmen 1660 Visnums hds db, Geteholmen 1666 db, Gertholmen 1666 Sahlgren, Skagershults naturn. H 31, Getholmen ek (Visnums hd), Killingeholmen 1660 Visnums hds db. ~ Förr en holme, nu en udde på östra stranden av Vänern, till större delen inom Visnums hd. Har väl tjänat som isolerad betesplats för getter, jfr Bockbergen (ö) ovan och där citerad litteratur. Formen hos Sahlgren beror säkerligen på skrivfel i källan, ett domboksprotokoll.
Gullesholmen Ö. - Gullingzholmen el. Gyllenholmen o. 1640 Gs s. 42, Gullingzholmen o. 1665 Gs s. 225, Gulliksholme ek bek. ~ Förr en holme, nu en udde på västra stranden av Ölmeviken. F. led. är troligen urspr. gen. av fsv. mansn. Gudhlek, senare Gullek. Efter G. tog Petrus Magni Gyllenius sitt namn (se Gs s. 42 f.).
Göransudden Ö. - Göransudde ek.
Hösen se Långnäsudden.
Klinten V. - Bergig udde på Sibberön mitt emot Klintskär.
Kummelön Ö. - Kumbelöön o. 1640 Gs s. 45, Kumblöön o. 1640 Gs s. 53, Kumbleöön 1678 db, Kummelöön o. 1645 Gs s. 69, Kumbelön 1741 TdI s. 21. ~ Stor halvö mellan Hagelviken och Ölmeviken, med sankmarker i norr, vilka åtminstone förr vid högvatten kunnat vara helt översvämmade, så att K. utgjort en ö. Jfr Kummelön, terr. n.
Lassegårdsudden se Långnäsudden.
Långkarsudden se Långnäsudden.
Långenäsbränningen Ö. Binamn: Brännudden. - Skäggenäs udde ek GS. ~ Udde mellan Lunderviken och Hagelviken, på Långenäs' ägor. S. led. i L. är väl best. form av värml. dial. bränning f. 'brand, plats för brand' (se SOV III s. 17 under Lövnäset), som fått sitt genus ändrat till m., därför att ordet udden i det undermedvetna föresvävat den talande. Jfr binamnet, vars f. led innehåller bränna f., med samma bet. som bränning. F. led. i kartornas form innehåller skägg 'udde'; jfr önamnet Skäggen ovan.
Långnäsudden V. Binamn: Hösen, Lassegårdsudden, Långkarsudden. - Långnäsudden 1763 R 14, Långnäsudd ek. ~ Yttersta udden på ett långsträckt näs på Lassegårds ägor. Binamnet Hösen är väl best. form av det gamla ordet hös (fvn. haus) 'skalle'. Leden -kars- i Långkarsudden är till sin härledning okänd.
Mårön Ö. - Möröön 1666 db; Stora Skäggen 1745 R 12. ~ Stor halvö mellan Lunderviken och Hagelviken, med sankmarker i norr, vilka en gång varit helt översvämmade, så att M. utgjort en ö. Jfr terr. namn Mårön Ö, önamnet Skäggen ovan och Storskäggsudden nedan.
Mårö nypa se Storskäggsudden.
Mårö udde se Storskäggsudden.
Märrudden Ö. Binamn: Svartbergsudden. - Swartebergzvdden 1664 db; Märrudden ek. ~ Mellan Hjälmarsfjorden och inloppet till Ölmeviken, på Svartebergs ägor. Anledningen till namnet M. är okänd.
Skäggenäs udde se Långenäsbränningen.
Storskäggsudden Ö. - Måröö Nype o. 1666 Gs s. 332, Mårö nipa 1670t. R 133, Mårö Nipe 1745 R 12, Mårö udde ek. ~ Yttersta udden på halvön Mårön, vilken halvö tidigare var en ö kallad Stora Skäggen. Om namnet Mårö nypa jfr önamnet Nyporna.
Strandudden V. - Strand-Udden 1753 R 12, Strandudden ek; Fallhösudden 1866 Arwidsson, Karta öfver Vänern. ~ På fastlandet öster om Vålön. F. led. i namnet S. innebär väl, att udden finns på fastlandet och icke på en ö. F. led. i namnet Fallhösudden är sammansatt av fall 'svedjefall' och hös 'skalle' (jfr binamnet Hösen på den relativt närbelägna Långnäsudden).
Svartebergsudden se Märrudden.
Tånäsudden Ö. - Tåånäässvdden o. 1655 Gs s. 222. ~ Jfr terr. n. Tånäs Ö.