Torp, backstugor och jordkulor

I Gillberga har det funnits ca 500 torp, backstugor och jordkulor. En del av dem fanns redan under 1600-talet, huvud-sakligen under de stora godsen. De flesta kom till under folköknings-explosionens tid 1790-1860, då bristen på arbete och bostäder gjorde sig gällande. Det var
under den här tiden som en mängd myrar och mossar dikades ut. Gillbergas skogar trängdes undan av nyodlingar och små torpstugor byggdes upp lite här och där.

De stora godsens ägare uppmuntrade också denna nybyggaranda. Genom torparna fick herrgårdarna den arbetskraft som behövdes för de nödvändiga göromålen på gårdarnas stora ägor.

På Björnö fanns det under seklernas lopp sammanlagt 40 torp och backstugor, på Odenstad ett 30-tal, på Hällsbäck 20 och under Rotvik (och Mon) 40 stycken. I dessa hemman fanns således en fjärdedel av Gillberga sockens alla torp och backstugor medan de övriga tre fjärdedelarna var utspridda över de övriga 49 hemmanens marker.

Herrgårdar och större bondgårdar hade merendels dagsverkstorp på sina ägor medan backstugorna uppfördes på såväl större som mindre egendomar i socknen.

Backstugusittarna
Backstugusittarna var ofta skickliga hant-verkare, såsom murare, snickare, skoma-kare, laggare, båtbyggare, stenarbetare etc. Ofta blev dessa yrkesmän med tiden förpantningsägare av sina torp eller back-stugor; det betydde att de för en överens-kommen summa hade köpt sin boning på viss tid (ofta 49 år) eller på livstid. Senare tillkom en lag som gjorde det möjligt för dessa förpantningsägare att lösa in sitt ställe för alltid och därmed bli egen-domsägare. Många utnyttjade också
denna möjlighet.



Jordkulorna
De sämst lottade var naturligtvis de som bodde i jordkulor. I Gillberga har sex sådana bostäder dokumenterats, men troligen har fler funnits som under en kortare tid fått tjäna som bostad för s k "ängvakter". Fyra av jordkulorna fanns inom ett begränsat område på Närbyns, Åsens och Stenarsbols marker, men jordkulor har också funnits på Prästgårdens skog och i Källas. Den mest kända av jordkulorna är den vid Hällemyren som nu åter-uppbyggts och sedan invig-ningen 1985 blivit ett mycket omtyckt turist-mål.

Soldattorpen
Det fanns en del torp i Gillberga som skiljde sig från de övriga såväl ståndsmässigt som till sin byggnadsstil. Jag tänker på soldat-torpen, varav 35 finns dokumenterade. Varje rote satte upp sin egen soldat och stod för att ett torp uppfördes. Rotarna och därmed
deras soldater hade var sina nummer i kom-paniet och regementet.

När soldattorpen kom till är inte belagt. De flesta av torpen fanns dock kvar när indel-ningsverket upphörde 1901.

I samband med detta försålde respektive rotemän torpen. I endast ett fall i Gillberga köptes torpet av soldaten på stället. Det var soldaten i Stenarsbol August Jonsson Hammar som stannade kvar på sitt torp,
där han också avled 1953. Torpet är ännu 1993 kvar i släkten Hammars ägo.

Ivan Johansson

(Kapitel ur sockenboken "I enens rike"
utg. av Gillberga Hembygdsförening 1993)