Hermelin, Samuel Gustaf, den svenska kartografiens grundläggare. Född d. 4 april 1744 (… ).
Vid sexton års ålder hade H. redan aflagt de för inträde i bergskollegium erforderliga examina och ingått som auskultant i delta ämbetsverk. Här användes han till flera maktpåliggande befattningar och utförde dem på ett sätt, som tillvann honom hans öfverordnades bifall.

1774 befordrades han till assessor och blef 1781 bergsråd, från hvilket ämbete han på egen begäran entledigades 1815. År 1782 hade han med understöd af allmänna medel företagit en resa till norra Amerika och uppehöll sig både på bort- och återresan i flera europeiska länder. Den mångsidiga erfarenhet, han därunder samlade använde han till fäderneslandets gagn, men då staten hvarken ville eller kunde försträcka härtill behöfliga medel, utförde han på egen bekostnad sina planer.

Den första och mest bekanta af dessa var utgifvandet af Geografiska chartor öfver Sverige, 1797-1807, det största och fullständigaste kartverk öfver vårt land intill senare tider, på hvilket han offrade betydliga summor.

 

 Hans andra storverk, som för alla tider hugfästat hans namn som patriot, var Norrbottens uppodling. I denna aflägsna landsdel, ända mot snöfjällens grannskap, anlade H. inom några år flere järnbruk och masugnar, torrlade och uppodlade vidsträckta ödemarker, byggde vägar af flere mils längd, efterskref kunniga bruksarbetare, smeder, masmästare, handtverkare, kolare och odlare från de södra landskapen och lät dem bosätta sig på hans ägoområden, fäste uppmärksamheten vid Gellivare outtömliga järnmalmsfält, lät anlägga 130 nybyggen, m. m.

Vid utförandet af så stora företag hade H. likväl mera rådfrågat sitt patriotiska nit än tillräckligheten af sina tillgångar. Dessa uttömdes också, dock ej så mycket likväl af felslagna beräkningar, som genom tillstötande olyckor, ogynnsamma konjunkturer, eldsvådor, öfversvämningar, fiendens härjningar o.d. Hans medborgerliga förtjänster voro emellertid af den sällsynta art, att samhället icke kunde lämna dem obeaktade. Han erhöll därför af rikets ständer en pension, sedan han förut - vid 1800 års riksdag - rönt ett annat bevis på sina medborgares aktning, i det hans eget stånd lät öfver honom prägla en guldmedalj "för utvidgad kunskap om fäderneslandet, förkofrade näringar, befolkade ödemarker". Vet. Akad. och andra lärda samfund kallade honom till sin ledamot, o, s. v.

Hermelin dog i Stockholm d. 4 mars 1820. - Gift 1: 1773 med Maria Elisabet Sandels och 2: 1785 med Hedvig Augusta af Söderling.

(Citat ur Svenskt Biografiskt Handlexikon, utg 1906)